Idag har vi begravt Sixten.
Det var oerhört tungt, men kändes samtidigt bra. Äntligen får Sixten ro. Han får vila på en mycket vacker plats, där han själv gillade att vara. Mamma hade dessutom målat hans namn på en fin sten som nu får påminna oss om både platsen och vår älskade kisse.
Det hela var vackert. Vi fällde många tårar, men nu finns en plats att gå till där vi kan minnas och vara honom nära.
Vår älskade Sixten fick en värdig begravning. Vi älskar Dig. Vi saknar Dig. Otroligt mycket.
Det var oerhört tungt, men kändes samtidigt bra. Äntligen får Sixten ro. Han får vila på en mycket vacker plats, där han själv gillade att vara. Mamma hade dessutom målat hans namn på en fin sten som nu får påminna oss om både platsen och vår älskade kisse.
Det hela var vackert. Vi fällde många tårar, men nu finns en plats att gå till där vi kan minnas och vara honom nära.
Vår älskade Sixten fick en värdig begravning. Vi älskar Dig. Vi saknar Dig. Otroligt mycket.
Jag kommer ständigt på mig själv med att tycka mig se honom i ögonvrån. Jag lämnar en dörrspringa öppen på altanen så att han kan komma in. Jag tyckte mig höra honom igår kväll när jag lade mig. En katt utanför på gatan som jamade. Så lät Sixten. Och jag saknar.
2 kommentarer:
Så fint! Kram
Fint syster! Det värmer! Puss och kram
Skicka en kommentar