Idag skulle jag tanka Passaten eftersom min käre sambo tyckte att det inte behövdes igår när vi kom hem från Göteborg. Färddatorn visade ju att vi kunde åka hela 30 km på skvalpet alt. ångorna som dröjde sig kvar i tanken. Då så*. Med hjärtat i halsgropen åkte jag den mil vi har till närmaste bensinstation med hyfsade priser.
Väl framme konstaterade jag att bensinen visst räckte. Men här skulle fyllas på! Så tänkte rätt många fler än jag också. När jag tankade bilen kom jag att bevittna ett sällan skådat skådespel jag nu tänkte återge i en kortare version (såsom jag kommer ihåg den):
Gubbe 1 med tant väntar i sin röda bil på att en pump ska bli ledig. Han står en bra bit ifrån pumparna.
Gubbe 2 i en blå bil tror nog att denne redan ställt sig i en kö alt. avvaktar att en specifik ska bli ledig. Därför kör han försiktigt förbi Gubbe 1 och tränger sig därmed före honom. Oavsiktligt.
Det skulle han aldrig ha gjort.
Gubbe 1 hetsåker ifatt Gubbe 2, ställer sig 1 cm bakom hans bil, vevar ner rutan och sedan brakar helvetet loss. Inte trodde jag att en gubbe kunde svära, gorma och psyka på det sättet... Men, jorå. Det fanns ingen hejd på gôbben! Han kallade Gubbe 2 för alla tänkbara okvädningsord och när han förstod att hans ord inte bet på honom tog han i ytterligare. Käften gick i ett på´n.
Som grädde på det berömda moset sa Gubbe 1: "Man kunde ju inte tro att karlar höll på så här. Kärringar, däremot..." Då kunde jag inte hålla tillbaka. Nu hade jag lyssnat länge nog på gôbbajävelen i den röda bilen. Jag gick fram och lutade handen mot biltaket medan jag talade om för honom att detta nog banne mig var det mest otrevliga jag varit med om och att han antagligen hade exakt HELA dagen på sig att tanka så varför hetsa upp sig så fantastiskt**?
Nä. Riktigt så gick det inte till. Jag blängde bara länge och väl på honom. Men jag önskar att jag haft sinnesnärvaron att faktiskt, helt kolugnt, framföra min åsikt om hans beteende. Nu åkte jag istället därifrån med händer som skakade av irritation och ångrade mig bittert.
Hursomhelst.
Stackars Gubbe 2 tordes inte tanka mer än nöden krävde innan han satte sig i bilen och åkte. Innan han åkte gjorde han en ansats att svara Gubbe 1 (vars tant nu satt och drog honom generat i ärmen).
Gubbe 1: Jag hoppas du är lycklig nu när du fick tanka. Även om du trängde dig ditt svin. (typ)
Gubbe 2: Ja, lycklig kommer nog du aldrig bli.
Och nej. Det tror inte jag heller. För det som kom ur den gubben har legat uppdämt sedan urminnes tider. Får han inte en hjärtinfarkt innan dagen är slut blir jag förvånad. Nu önskar jag definitivt inte livet ur karl´n, men ansträngningen borde ha påverkat honom.
Nu är Passaten iallafall fulltankad. Igen.
* Typiskt män att resonera så. Varför inte tanka innan det rör sig om centilitrar kvar att åka på? Men vad vet jag? Jag är ju bara kvinna... Och om-mig-och-kring-mig...
** Det syntes lång väg att han var pensionär.
Väl framme konstaterade jag att bensinen visst räckte. Men här skulle fyllas på! Så tänkte rätt många fler än jag också. När jag tankade bilen kom jag att bevittna ett sällan skådat skådespel jag nu tänkte återge i en kortare version (såsom jag kommer ihåg den):
Gubbe 1 med tant väntar i sin röda bil på att en pump ska bli ledig. Han står en bra bit ifrån pumparna.
Gubbe 2 i en blå bil tror nog att denne redan ställt sig i en kö alt. avvaktar att en specifik ska bli ledig. Därför kör han försiktigt förbi Gubbe 1 och tränger sig därmed före honom. Oavsiktligt.
Det skulle han aldrig ha gjort.
Gubbe 1 hetsåker ifatt Gubbe 2, ställer sig 1 cm bakom hans bil, vevar ner rutan och sedan brakar helvetet loss. Inte trodde jag att en gubbe kunde svära, gorma och psyka på det sättet... Men, jorå. Det fanns ingen hejd på gôbben! Han kallade Gubbe 2 för alla tänkbara okvädningsord och när han förstod att hans ord inte bet på honom tog han i ytterligare. Käften gick i ett på´n.
Som grädde på det berömda moset sa Gubbe 1: "Man kunde ju inte tro att karlar höll på så här. Kärringar, däremot..." Då kunde jag inte hålla tillbaka. Nu hade jag lyssnat länge nog på gôbbajävelen i den röda bilen. Jag gick fram och lutade handen mot biltaket medan jag talade om för honom att detta nog banne mig var det mest otrevliga jag varit med om och att han antagligen hade exakt HELA dagen på sig att tanka så varför hetsa upp sig så fantastiskt**?
Nä. Riktigt så gick det inte till. Jag blängde bara länge och väl på honom. Men jag önskar att jag haft sinnesnärvaron att faktiskt, helt kolugnt, framföra min åsikt om hans beteende. Nu åkte jag istället därifrån med händer som skakade av irritation och ångrade mig bittert.
Hursomhelst.
Stackars Gubbe 2 tordes inte tanka mer än nöden krävde innan han satte sig i bilen och åkte. Innan han åkte gjorde han en ansats att svara Gubbe 1 (vars tant nu satt och drog honom generat i ärmen).
Gubbe 1: Jag hoppas du är lycklig nu när du fick tanka. Även om du trängde dig ditt svin. (typ)
Gubbe 2: Ja, lycklig kommer nog du aldrig bli.
Och nej. Det tror inte jag heller. För det som kom ur den gubben har legat uppdämt sedan urminnes tider. Får han inte en hjärtinfarkt innan dagen är slut blir jag förvånad. Nu önskar jag definitivt inte livet ur karl´n, men ansträngningen borde ha påverkat honom.
Nu är Passaten iallafall fulltankad. Igen.
* Typiskt män att resonera så. Varför inte tanka innan det rör sig om centilitrar kvar att åka på? Men vad vet jag? Jag är ju bara kvinna... Och om-mig-och-kring-mig...
** Det syntes lång väg att han var pensionär.
1 kommentar:
Vilken galen tillställning du fick vara med om vid bensinstationen ;D
Kul att ni varit på Liseberg och att du vunnit massa godsaker :) Hihi.
Kram
Skicka en kommentar