Melker har stenkoll på vart vi bor och kan (oftast) peka hemåt vart vi än befinner oss. Det måste vara Särnmarks kompass-gen :)
För övrigt får jag nog be om ursäkt för mitt dåliga bildbloggande. Jag ôrker inte, helt enkelt. Kanske en annan dag.
Efter fika och tårta blev grabbarna badsugna och en lite förkyld Melker plaskade järnet i poolen. Men sedan frös han så att han skakade och fick klä på sig igen.
Eftermiddagen gick fort och som vanligt har TV:n visat fotboll. Matchen Tyskland-England var härlig att se. Jag måste medge att jag höll på Tyskland - fantastiskt enkel och fin fotboll! Eller som Gary Lineker en gång sa: "Fotboll är ett enkelt spel. Du spelar i 120 minuter, sedan vinner Tyskland på straffar".
Nu blev det inte riktigt så eftersom de utklassade England, men ändå... det ligger något i det ;)
Imorgon åker Erik iväg på tjänsteresa och kvar hemma blir jag och Fisen. Vi får dock trevligt besök på förmiddagen - Hildur och hennes mamma kommer hit och äter glass!!
Vad ska ni göra imorgon?
Köttbullar till sillunchen
Och många gladde sig åt snapsen!
På en filt i Madrid?* Nej, i Stodene.
Familjen firar midsommar!
Melker på upptäcksfärd bland alla ben
Kvällen avslutades med grillning och kubbspel. Regler är viktiga!!
Lyckan var total när Melker fick tag på en av pinnarna. Run Forest, run!
Barnen lekte fantastiskt bra och Melker somnade inte förrän vid 23-snåret - den grabben kan nattsudda *s* Som de kloka småbarnsföräldrar vi är bröt vi dock upp vid 23.30 med den kända (men torra) motiveringen "Det är ju en dag imorgon också!" Nåväl, Jennie fick sig en drink eller två och det får man vara nöjd med!
Idag brunchade vi med våra left-overs. Smart och trevligt. Med risk för att vara tjatig, men... kan man ha bättre grannar? Nä.
* Kanske bara kul för oss som kan våra Galenskaparna...
Å andra sidan verkar boken mest vara till för att bläddra i samtidigt som Musses Klubbhus rullar på TV:n. Men det är ett steg i rätt kulturell riktning *s*
Här satt vi gött!
Melker fick styra båten med viss backup av pappa, för ibland får man syn på en flagga...På en klippa i Vänerns skärgård
Men tjena, visst fanns det pinnar och strån även på detta ställe :)
Efter flera timmar på en varm klippa styrde vi kosan mot bryggan igen. En mycket trött Melker däckar nästan i min famn, men efter lite engagemang från min och Eriks sida lyckas vi hålla honom vaken tills vi kommer fram. Självklart räckte denna power-nap en bit och han var ganska pigg när vi kom fram. Däremot somnade han gott i bilen på väg hem...
Sol, vind och vatten tar hårt på krafterna *hihi*
Igår fylldes jag med ett stort lass positiv energi och den bubblade upp igen imorse - därav uppstigning i ottan!
Efter en kort, men välproportionerad, frukost satte jag genast igång med dagens administrativa arbete. Vilken effektivitet! Fyra timmar senare har jag:
1) Letat och funnit presumtiva agenter/marknadsförare (Europa) av våra nybyggda stugor.
2) Försökt få de nyanlända skrivarpatronerna att fungera.
3) Maila sig lite skrivarpatronsupport fram och tillbaka och vips är ett par nya på väg och de gamla ska reklameras.
4) Uppdaterat lite hemsidor.
5) Pratat med Försäkringskassan ang. mina inkomstuppgifter - tragedi med ett leende.
6) Svarat på mail.
7) Kikat igenom mina nya biblar :)
Jag har inte ens hunnit bajsa!
Glass, maränger och kolasås stod på menyn, vilket även vi vuxna åt med andakt :) Barnen hade skoj och lekte för fullt innan det var dags för hemfärd. Vi hade jättetrevligt och nu är Melkers tvåårskalasande över för detta år! Vi ser redan fram emot nästa år *ler*
Som ni ser fick Melker bl a världens största boll - mest som ironi gentemot hans mor som är ofantligt trött på alla dessa bollar som finns högt och lågt i huset! Men denna kan man inte bli ledsen över :)
Jag hade packat picknick-korgen med klassikern rostbiff och potatissallad, vilket vi sedan avnjöt på en filt i gröngräset. Återigen satt Melker i mitt knä. Jag gjorde en ansats att sätta ner honom på filten, men då blev det liv i den berömda luckan så han fick snällt sitta kvar. När mamman inte kände fötterna längre var han dock så illa tvungen att resa på sig. Och hör och häpna - det gick bra! Anledningen stavas b-o-l-l och den fanns en bit bort från filten.
Jag hade köpt sommardahlior till fröknarna från de fem barn som lämnar Röda Villan nu i sommar. Så här såg de ut: