fredag 31 juli 2009

Lek, bus och kärlek!

Idag var Sixten här med sina föräldrar. Både Melker och Sixten var på lite halvgnälligt humör, men det gick ändå ganska bra att leka med lite av varje. Vi föräldrar var dock på bra humör och fikade lite medan barnen lät ikapp :)

Med undantag för att Melker är lite gnällig emellanåt, så kan jag inte låta bli att bli helt förälskad i honom... varje gång jag ser honom *ler* Det känns som att jag aldrig vill lämna honom - inte ens för en sekund! Fantastiskt underbart, om än lite skrämmande med så starka känslor.

Jag var ute och sprang min runda ikväll och då blev han ledsen och stod i fönstret vid dörren och tittade efter mig. Egentligen ville jag bara vända, rusa in och kramas, men min våg säger att jag nog bör välja joggingrundan... Så så blev det. Men jösses, vad glad jag var att se honom igen när jag kom hem!

Här kommer som vanligt lite bilder från dagen:

Sixten

Close-up



Walking Melker


Charmtrollet


Coolingen


Busungen


Även busungar blir trötta...

Give me a break!

Regn.

Blåst.

Stormbyar.

Svensk sommar.

torsdag 30 juli 2009

Premiär!

Ikväll borstade vi Melkers tänder... ehh, förlåt, tandhalva, för första gången!

Jag har hört skräckhistorier om svårigheterna i att få tandborsten att cirkulera några varv på den vita och ännu kariesbefriade ytan hos ett litet barn som inte förstår vad det är för otäckt som stoppas in i munnen. Nu har ju vi den stora turen att ha en son som tycker om det mesta. Även i matväg. Och därmed tandkrämsväg. Och idag fungerade det utmärkt att borsta tanden.

Han blev dessutom kanske lite mätt. Och mamma blev belåten. Win-win.

Mariebergsskogen

Vi har haft övernattande besökare, ett par goda vänner med sina två barn*, och det har varit hur roligt som helst!

Gårdagseftermiddagen tillbringade vi i Mariebergsskogen där vi tittade på djur, lekte i lekparken och åt glass på Naturum. Melker har varit där en gång tidigare, men då var han nog för liten för att uppskatta stället... samt för trött. Denna gång var det dock mycket roligare!


Han tittade på djuren och undrade nog vad det var han egentligen såg :) Han och I lekte länge och väl i den stora lekparken, även om de föredrog olika saker. I provade både gungor, rutschkanor och tunnlar, medan Melker föredrog att stappla runt i det finkorniga gruset! Det är ju SÅ skoj att kunna gå!!


Med pappas hjälp kan man gunga lite groda (?) också!

Vädret blev förvånansvärt fint, med tanke på de mörka moln som tidigare hotade med nederbörd, och glassen satt som en smäck :) Alla var nöjda och glada vid hemfärd.

Den lyckade eftermiddagen följdes av grillning och kortspel - fantastiskt roligt! Vi har redan bestämt ny träff så att man har något roligt att se fram emot i det stundande höstmörkret.

* I (drygt 2 år) och E (snart 4 månader).

tisdag 28 juli 2009

Bubbelskoj

Idag var goda vänner på besök med sina två barn. Det stojades och lektes medan vi vuxna försökte grilla, äta och prata lite. Melker fick en försenad ettårspresent av dem - en såpbubbelmaskin!! OJ, vad rolig den var! Det tror jag även att pappa Erik tyckte *hihi*


Ibland lyckas man - spana in glasögonen på grabben :)


Melker ramlade för övrig från soffan idag och slog bakhuvudet i bordskanten. Aj, aj... Han blev väldigt ledsen och somnade till slut på Eriks mage. Jag tror dock att det gick bra, efter omständig-heterna. Han är på glatt humör iallafall.

måndag 27 juli 2009

Sprickfärdig mamma!

Vad är det som går och går och går och går?

Melker! Fast han kommer fram till dörren, till skillnad från klockan :)

Han har äntligen knäckt gå-koden och nu knatar han omkring mest hela dagarna. Och jag är så stolt att jag spricker! Det faktum att han börjat gå verkar dessutom göra honom lite mer harmonisk. Han VET att han är duktig och mår självklart bra av att vi ivrigt hejar på honom och klappar händerna så ofta att de snart är skinnflådda.

Utöver den motoriska utvecklingen har även den mentala utvecklingen gått framåt. Häromdagen satt han och lekte med sin djurbok som spelar upp olika djurläten när man trycker på respektive knappar.

Han, som tidigare varit livrädd för fårlätet och börjat gråta krokodiltårar varje gång man härmade en, sade nu högt och tydligt BÄÄ efter att ha tryckt på knappen! Jag trodde att det kanske var en engångsföreteelse och bad honom upprepa sig. Med besked :)

Fantastiskt det där med utveckling...

All over the place

Dagens middag blev minnesvärd.

Melker fick "äta" själv. Det händer inte så ofta. Varför förstår ni snart.

Han höll plastskeden krampaktigt med den ena handen och kände, klämde och smakade på maten med den andra. Några ärtor, lax- och potatisbitar hittade in i munnen, men det mesta hamnade på golvet, bordet, matstolen, kläderna och i ansiktet.

Duschen väntade. Lillfisen doftar numer aningen mindre fisk *hihi*

Kan själv!

Melker i sitt esse :)

Bara så söööt...

God smak

Sonen bestämde sig för att ta sovmorgon. Inte fel.

söndag 26 juli 2009

Begravning

Idag har vi begravt Sixten.

Det var oerhört tungt, men kändes samtidigt bra. Äntligen får Sixten ro. Han får vila på en mycket vacker plats, där han själv gillade att vara. Mamma hade dessutom målat hans namn på en fin sten som nu får påminna oss om både platsen och vår älskade kisse.

Det hela var vackert. Vi fällde många tårar, men nu finns en plats att gå till där vi kan minnas och vara honom nära.

Vår älskade Sixten fick en värdig begravning. Vi älskar Dig. Vi saknar Dig. Otroligt mycket.



Jag kommer ständigt på mig själv med att tycka mig se honom i ögonvrån. Jag lämnar en dörrspringa öppen på altanen så att han kan komma in. Jag tyckte mig höra honom igår kväll när jag lade mig. En katt utanför på gatan som jamade. Så lät Sixten. Och jag saknar.

30-årsfest

Lördagen bjöd på festligheter hos min barndomsvän Anna, som sedan ca. 10 år bor i Norrköping.

Vi åkte utan Melker eftersom han åkt så fruktansvärt mycket bil de senaste veckorna och behövde vila. Och busa med mormor och morfar! Självklart känns det tomt och konstigt att åka någonstans utan Lilleman, men det var även skönt att slippa passa en nyfiken ettåring som nyss lärt sig gå :)

Det bjöds på grillat, hemmagjord potatissallad och mycket gott på kakfatet! Barnen lekte, solen lyste och sällskapet var trevligt. Framåt kvällen åkte vi tillbaka till mormor, morfar och den sovande Melker. Att få pussa honom på pannan gjorde dagen komplett!

Här är lite bilder från dagen:

Storasyster Linnéa

Lillasyster Tyra

Anna och jag

torsdag 23 juli 2009

Me bad

Jag vill minnas att jag under värmeböljan önskade att det skulle regna lite. Och det har det gjort sedan dess. För i Sverige kan det ju inte regna lite. Det måste ösa ner... i en månad.

Så här är det:

I april är man glad över det fina vädret som börjar sprida sig över landet. Man kan ta av sig till kortärmat och kanske t o m visa lite hud på benen.

I maj är det både varmt och fint. Men man längtar ändå till semestern och det fina sommarvädret.

Att man aldrig lär sig att vi aldrig har fint väder i Sverige under sommarmånaderna?! Okej, en sanning med modifikation, men jag gillar att generalisera. Och detta är min blogg.

Nu går man här och bara väntar... och väntar... och väntar... För NÅGON gång måste sommarvärmen komma tillbaka! Jo då. Det gör den. 12:e augusti när jag börjat jobba. Ska vi slå vad? Betänk nu att jag är inne i ett stim av flyt. I tisdags vann jag på ett av Lisebergs lyckohjul så att vi har snacks så vi klarar oss :)

Jag ville mest bara be om ursäkt att jag tillkallade regnets makter redan i juni. Så dumt av mig att inte vänta. Det var bara det.

Bensin är farliga grejer

Idag skulle jag tanka Passaten eftersom min käre sambo tyckte att det inte behövdes igår när vi kom hem från Göteborg. Färddatorn visade ju att vi kunde åka hela 30 km på skvalpet alt. ångorna som dröjde sig kvar i tanken. Då så*. Med hjärtat i halsgropen åkte jag den mil vi har till närmaste bensinstation med hyfsade priser.

Väl framme konstaterade jag att bensinen visst räckte. Men här skulle fyllas på! Så tänkte rätt många fler än jag också. När jag tankade bilen kom jag att bevittna ett sällan skådat skådespel jag nu tänkte återge i en kortare version (såsom jag kommer ihåg den):

Gubbe 1 med tant väntar i sin röda bil på att en pump ska bli ledig. Han står en bra bit ifrån pumparna.

Gubbe 2 i en blå bil tror nog att denne redan ställt sig i en kö alt. avvaktar att en specifik ska bli ledig. Därför kör han försiktigt förbi Gubbe 1 och tränger sig därmed före honom. Oavsiktligt.

Det skulle han aldrig ha gjort.

Gubbe 1 hetsåker ifatt Gubbe 2, ställer sig 1 cm bakom hans bil, vevar ner rutan och sedan brakar helvetet loss. Inte trodde jag att en gubbe kunde svära, gorma och psyka på det sättet... Men, jorå. Det fanns ingen hejd på gôbben! Han kallade Gubbe 2 för alla tänkbara okvädningsord och när han förstod att hans ord inte bet på honom tog han i ytterligare. Käften gick i ett på´n.

Som grädde på det berömda moset sa Gubbe 1: "Man kunde ju inte tro att karlar höll på så här. Kärringar, däremot..." Då kunde jag inte hålla tillbaka. Nu hade jag lyssnat länge nog på gôbbajävelen i den röda bilen. Jag gick fram och lutade handen mot biltaket medan jag talade om för honom att detta nog banne mig var det mest otrevliga jag varit med om och att han antagligen hade exakt HELA dagen på sig att tanka så varför hetsa upp sig så fantastiskt**?

Nä. Riktigt så gick det inte till. Jag blängde bara länge och väl på honom. Men jag önskar att jag haft sinnesnärvaron att faktiskt, helt kolugnt, framföra min åsikt om hans beteende. Nu åkte jag istället därifrån med händer som skakade av irritation och ångrade mig bittert.

Hursomhelst.

Stackars Gubbe 2 tordes inte tanka mer än nöden krävde innan han satte sig i bilen och åkte. Innan han åkte gjorde han en ansats att svara Gubbe 1 (vars tant nu satt och drog honom generat i ärmen).

Gubbe 1: Jag hoppas du är lycklig nu när du fick tanka. Även om du trängde dig ditt svin. (typ)
Gubbe 2: Ja, lycklig kommer nog du aldrig bli.

Och nej. Det tror inte jag heller. För det som kom ur den gubben har legat uppdämt sedan urminnes tider. Får han inte en hjärtinfarkt innan dagen är slut blir jag förvånad. Nu önskar jag definitivt inte livet ur karl´n, men ansträngningen borde ha påverkat honom.

Nu är Passaten iallafall fulltankad. Igen.


* Typiskt män att resonera så. Varför inte tanka innan det rör sig om centilitrar kvar att åka på? Men vad vet jag? Jag är ju bara kvinna... Och om-mig-och-kring-mig...
** Det syntes lång väg att han var pensionär.

onsdag 22 juli 2009

Lyckan

Lycka är att ha en underbar familj.

Lycka är att få vara tillsammans.

Lyckan är även namnet på det gamla torp Eriks faster och farbror har i Kungsbacka-trakten. Otroligt vackert beläget, inbäddat i grönska där ekar, hallonbuskar och trädgårdsblomster trängs om utrymmet. Från den charmiga glasverandan syns hästhagar, gamla fruktträd och den närliggande sjön.


Vi hade turen att få låna Lyckan i några dagar, då vi hastigt och lustigt fick för oss att åka till Göteborg. Meteorologerna utlovade sol/halvmulet måndag-onsdag. Man kan väl säga att de inte hade rätt. Riktigt.

Kraftiga regnskurar, åska och blåst låg närmare sanningen. Stundtals var det dock hyfsat fint. Som igår när vi var på Liseberg. Vi hade dessutom så roligt att vi glömde bort vädret för en stund.

Melkers första besök på Liseberg. Han hann åka två karuseller - Lisebergstornet (med pappa) och Farfars bilar (med mamma). Resterande karuseller hade antingen för långa köer för en otålig Lilleman att vänta i, eller också var han för kort i rocken :)

Lugn som en filbunke och totalt fascinerad över upplevelsen. Både far och son njöt :)

Melker undrade nog vad detta var. Mamma upprepade "brrrrrummm" utan att smilbanden rörde sig. Men när han hittade ratten var det otroligt roligt och mungiporna gick från öra till öra!


På den nedersta bilden skrattar Melker hjärtligt åt en av fontänerna som liksom "spottar" vatten i bågar hit och dit. Mycket roligt.

Den nedersta bilden tyckte jag var som klippt och skuren för Melker. Han är inne i en fantastiskt gapig period. Fast just här var han förvånansvärt tyst. Då kände jag mig lite elak. Men så fort vi lämnade rutan började han protestera. Mot vad vet man aldrig. Alltid är det något. Min son har nog ärvt mitt urkassa tålamod. Synd. Kul att de kan göra kultur av det dock!

Melker i "skrik-zonen"


Lycka är att ha en underbar son - no matter vilka hemska skrikljud han kan formulera :)

lördag 18 juli 2009

Sorg och saknad

Jag är så jävla ledsen.

Har försökt samla mig i några dagar nu, men det är så svårt. Det gör så fruktansvärt ont i själen och jag känner mig tom.

Jag skrev i måndags att mamma och pappas (vår) katt Sixten fyllde 19 den dagen. I onsdags, på min systers födelsedag, blev han påkörd. Han togs till Strömsholms djursjukhus där han vårdades över natten. Vi pendlade mellan hopp och förtvivlan, men dagen efter var mamma och pappa tvungna att ta det otroligt jobbiga beslutet att låta honom få sova... för alltid. Skadorna var för jobbiga för honom...

Så jävla orättvist. Så jävla ovärdigt.

Ni kanske tycker det är konstigt att man storgrinar i flera dagar över en katt som "ändå blivit så gammal". Men då ska ni veta att Sixten inte var vilken katt som helst. Han var vår katt. En familjemedlem. Ett syskon vi växt upp med. Nu finns han inte längre.

Han föds den 13 juli 1990 och två dagar senare, på systers födelsedag, åker vi för att titta på kattkullen som fötts hos pappas gamla chef. Vi barn tycker katterna är supersöta, men törs inte hoppas på något. Vi leker utanför, då pappa dyker upp i ett fönster med en katt i sin famn. Där och då bestämdes att vi nog skulle bli kattägare ändå. Glädjen i den Carlssonska familjen var total - en ny familjemedlem!

Vi syskon slogs om vem som skulle få hälla upp mat till honom, byta rent i hans kattlåda och ha honom i vårt rum på natten. Jag minns att jag ville ta med honom till skolan i min ryggsäck. Det fick jag inte. Nyfikna Sixten följde dock efter mig halvvägs till skolan innan han vände och gick hem igen.

Sixten var en mycket kavat liten rödvitfärgad katt som minsann visste hur han ville ha saker och ting. På hans första födelsedag gav vi honom Sheba med en persiljekvist som dekoration, ja ni kanske kommer ihåg den kattmatsreklamen där de skar maten i fina fyrkantiga bitar och gav en katt som åt den värdigt. Det imponerade inte på Sixten! Han nosade på det och gick sin väg. Vi älskade honom ändå. Kanske ännu mer nu än tidigare.

Han var kung på vår gata. Alla kände till Sixten. Han älskade barn och brukade ligga mitt ibland dem när de spelade fotboll och bandy på gatan. Han var älskad av barnen för han var så snäll. Han var otroligt vacker i pälsen och lovordades ofta för den. Han var till tandläkaren och tog bort tandsten utan att röra en min. Sådan var han. Tuff. Han blev dessutom skjuten i halsen av ett luftgevär, men klarade sig undan med ett ytligt sår. Nio liv. Minst.

Sixten var trygg hos oss och låg ofta med magen blottad så att vi skulle kunna klappa honom på magen. Han gosade med oss och spann högt. Han älskade att sova i våra sängar, gärna i knävecken så att man inte kunde röra sig på en hel natt. Men det gjorde inget.

I slutet av veckan ska vi begrava hans stoft under bigarråträdet i mammas och pappas trädgård. Det känns overkligt men vackert. Jag börjar förlika mig med tanken på att aldrig mer få se honom. Men det är svårt. Att aldrig mer mötas av honom när vi kommer hem på besök. Aldrig mer se hans namn stå på grattiskorten. Aldrig mer höra honom jama.

Senaste gången jag hörde honom jama var på hans födelsedag, då jag ringde hem för att gratulera honom via ombudet mamma. Självklart gör jag en sådan sak! Vi brukade t o m flagga för honom. För sådana är vi.

Cirkeln är sluten. Samma datum vi såg honom för första gången för 19 år sedan, blev han nu påkörd. Hur jobbigt det än känns att lägga in denna sista bild på honom, så vill jag göra det för att hedra honom.



Sov gott Älskade Sixten och tack för att vi fick ha Dig i våra liv!
Jag lovar att en dag sluta gråta. Men inte glömma. Aldrig.

Stugbygge och campingliv

Veckan har tillbringats i Fredros där vi byggt stuga vid vattnet. Jag målade faktiskt en hel del, men det togs liksom inga bilder på det.

Jag och Erik campade på egen hand ute på en ö i sjön Treen. Det var jättemysigt och vi sov som stockar! Första natten ifrån Melker, men det gick bra för oss båda :)

Här kommer lite bilder:

Far och son


Mor och son inspekterar


Stugan sedd ovanifrån när Erik åkte helikopter


På väg ut till övernattningsön


Grillmästaren


Vacker solnedgång


För övrigt har denna vecka varit kantad av sorg. Jag har inte orkat blogga om det. I sinom tid.

måndag 13 juli 2009

Nicke Nyfiken

Ni som känner mig vet att jag är en nyfiken jäkel.

Jag VET att det är en hel hoper människor som läser mig blogg på en mer eller mindre regelbunden basis. Flera kommenterar mina inlägg, men många snokar bara runt. Det FÅR man självklart göra, men jag skulle bli väldigt glad om ni ville ge er tillkänna... bara liiiite. Ni anar inte hur roligt det skulle vara att veta vilka ni är!

Nu har jag gjort vad jag kan. Resten är upp till er. Snälla... *blinkar med ögonfransarna*

13 månader

Idag fyller Melker 13 månader!

Det händer verkligen saker hela tiden och utvecklingen marscherar raskt framåt, även om Melker själv väljer att krypa än så länge. Han blir dock alltmer våghalsig och släpper tryggheten i möblerna allt oftare för att bara stå rakt upp och ner jättelänge! Dessutom tar han ett-två stapplande steg om dagen nu. Bara en tidsfråga innan det blir fler!

Mod kan dock ibland ha en baksida. Blåmärken. Idag slog han nog världsrekord i att slå sig. Det blir ofta huvudet som får de värsta smällarna när han slår i någon möbel eller golvet. Stackaren...

Idag gjorde det ruskigt ont i mammahjärtat. Som crescendo slog Melker nämligen bakhuvudet i en plastkratta som låg med fel sida upp. Jäklar i min lilla låda vad ledsen han blev. Måste ha gjort vansinnigt ont!

Efter lite tröst i mammas famn, lite bokläsning och lite napp var det bra igen. Mycket trött, dock. Somnade snabbare än ögat och ligger nu i fotändan av sin säng. Som vanligt.



Tänk att du varit så liten... Älskade Du!

Mitt liv som katt

Melker är en väldigt modig liten människa. Han älskar de flesta djur, så länge de inte skrämmer honom. Kommer vi hem till någon som har hund eller katt, kryper han raka vägen dit för att klappa eller ta på djuret. Det gör mig så stolt. Han backar inte, utan utmanar!

Min mor och far har en katt vid namn Sixten. Denna underbara kisse fyller år idag - hela 19 stycken! Det är inte många som kan stoltsera med det ;) Vi skaffade honom när min far i ett svagt ögonblick tillät sig bli lite småkär i en katt *hihi* Den rödbrunvita skogskatten blev genast en självklar del av familjen Carlsson och är det än idag...

Här leker Melker med Sixten. Den senare försöker nog mest hålla sig undan :)


Den här bilden är helt underbar! Hade inte världen varit
bebodd av pedofiler hade jag garanterat gett er en bild på
den lilla, söta stjärten :)

Sixten kurar ihop sig och sover gott


Visst är jag fin!

Grattis Du allra finaste Sixten!

Gårdagen

Söndagen spenderades utomhus.

Erik snickrade på förrådet. Jag planterade dvärgsyrén-buskar som ska dölja komposten, rensade ogräs och klippte gräset. Melker... Ja, han höll oss sysselsatta :) Han kryper ofta, gärna och fort, så det gäller att vara med innan några knän är uppskrapade, stenar uppätna eller fogsand bortkrafsad!

Till slut blir det dock tröttsamt även för Melker. Han somnade sittandes på gräsmattan och vaknade med ett ryck då han höll på att ramla. Inget annat att göra än bära in honom till sängen. Han toksov i flera timmar! Det var en win-win-situation för oss alla, tror jag *s*

Här kommer lite bilder från dagen:

Snickar´n Erik i sågartagen

Eriks bror D kom förbi en sväng.
Då blir man ofrivilligt
kommenderad till byggtjänst :)

Ogräsakuten rycker ut - och upp!

Dvärgsyrén - alldeles nyplanterad. Jag vill gärna tillägga
att JAG grävde de TRE groparna i gräsmattan. Muchos armmusklos!


Baksidan i nuläget

Jag är så himla rätt 2009!

Hittade följande inlägg.

Jag visste väl att jag inte var ute och cyklade (!) när jag köpte cykelbyxor att använda när jag springer häcken av mig med mina graciösa modellben. Skämt åsido, både häck och dallerlår trivs ganska bra i brallsen :)

Eftersom hela världen bryr sig.

lördag 11 juli 2009

Ameh...

Nu får det baske mig SLUTA regna! Ingen blir glad av detta. Inte ens bönderna, för det har regnat för mycket!

Jag och Melker har varit och hälsat på hos Johanna och Judith under eftermiddagen. Det var dagens höjdpunkt - barnen busade och vi vuxna försökte få en syl i vädret *hihi*. Eventuellt kan det toppas av kvällens tacos.

Det spörs ;)

fredag 10 juli 2009

Fulltecknat

Idag har Melker och jag haft en fulltecknad agenda.

På förmiddagen kom F och lilla O (10 v) hit och hälsade på. Det var jätteskoj! O har växt en hel del sedan vi såg honom för några veckor sedan. Han är jättego och verkade trivas ganska bra i babygymmet!


Melker var lite nyfiken på honom och petade lite försiktigt. Efter lite mat och ögongnuggande gick min Skrutt och lade sig. Vi mammor pratade vidare om allt mellan himmel och jord - men mest om våra skruttar såklart :)

Efter TRE timmar var jag tvungen att väcka Melker för nu väntade ett lek- och fikabesök hos Josefin och Caesar. Där var även Carin och Sixten, samt Victoria och Elias. Fullt hus, alltså! Det var en trevlig tillställning och barnen lekte både högt och lågt. Det är svårt att fika på ett avslappnat vis med fyra busungar som inte vill något hellre än att se vad som finns på fikabordet ;)


När vi kom hem dröjde det inte lång tid innan semesterfiraren Erik kom hem från jobbet. Med sig hade han tre kassar med tomma matlådor! Inte undra på att det inte finns så många plastbyttor i skåpet...

Nu väntar lite avkoppling, lite projektbyggen, lite kalasande och förhoppningsvis någon familjetripp. Bara jag, min älskling och vår underbaraste Melker.

Plötsligt händer det!

Melker tog idag två steg helt oprovocerat - han bara tog dem! Det var som att han glömde bort att vara rädd och försiktig! Och mitt mammahjärta var bara lyckligt...

torsdag 9 juli 2009

Idag

Idag har Melker:

* haft ögon som lyst bus
* hällt ut alla klädnypor på golvet
* återupptäckt sin leksakstelefon
* tvättat händerna i toalettstolen
* hjälpt mig dammsuga
* ätit smörgås själv (med kladdigt resultat)
* pussats mycket och bara varit helgo...

Men... så här har väl alla det en regnig torsdag?

[vejkejshön]

Tänkte berätta lite om min och Melkers lilla semestertripp till Ludvika denna vecka.

Vi packade in oss i bilen på måndagsmorgonen och styrde kosan mot Dalarna och familjen D. Melker tittade på Bamse (DVD) och lyssnade på barnsånger nästan hela resan. Han hann sova 45 minuter innan vi anlände.

Vädret var av modellen regn hela vistelsen, men vi sysselsatte oss ändå. På måndagseftermiddagen hälsade vi på hos S:s treåriga syskonbarn E. Melker och hon lekte jättebra och verkade ha roligt ihop :)


Tisdagen spenderades till stor del i Kupolen, Borlänge. Tänk vad lång tid man kan fördriva i ett shoppingcenter! Melker var jätteduktig. Han brukar inte tycka om shoppingrundor, men fann sig ganska bra i sittvagnen.

Det blev inte grillning till kvällen, som planerat, men vi åt gott ändå! Vi har spelat spel, druckit drinkar och snackat skit :) Däremellan har vi jagat och underhållit en ettåring med spring i (kryp)benen. Som vilken annan dag som helst. Fast är man fler blir det hela lite roligare.

Nu undrar jag om jag avskräckt eller inspirerat husägarna till att utöka familjen. Framtiden får utvisa det - här slutar jag att lägga mig i *hihi*

M och Melker framför brasan. Nämnde jag att det är juli?

S försöker få Melker att vara still tillräckligt länge för att klä honom. Lönlöst:)

På hemvägen stannade vi till vid en vägkrog och åt pannkakor med sylt och glass. Uppskattat av både Melker och hans chaufför! Hemma väntade vi på Erik som snart slutade jobbet. Kärt återseende - borta bra men hemma bäst, som de säger.

söndag 5 juli 2009

Grottsömn och skojsigheter

Sambon kom ut från sin grotta efter någon timme och jag smög då kvickt in där för att lägga mig igen. Jag somnade. Och sov. Som en stock. Vaknade upp helt yr med en begynnande huvudvärk. Jag kan inte förstå, det var likadant igår eftermiddag. Är jag inte utsövd? Är det nåt på G? Åska? Sjukdom? What?!

(Vill bara säga att min underbara Älskling hade dammsugit medan jag sov. Något jag hörde i periferin. Nu hade t o m han tröttnat på det skitiga golvet *hihi*)

Imorgon åker jag och Lilleman till min kompis i Ludvika. Det ska bli superskoj!! Det var så fasansfullt länge sedan vi sågs, även om vi hörs flera gånger i veckan på telefon. Jag kan sakna mina kompisar ibland. Ni vet, de där man så sällan träffar. Många bor i delar av Sverige jag sällan har vägarna förbi och uppenbarligen har inte många vägarna förbi här heller.

Det blir annorlunda när man får barn också. Varje resa blir ett sådant projekt att den forna spontaniteten får ge lite avkall på sig. Det kanske bara är jag som känner så, men då är det sanningen för mig. Därför är jag, hursomhelst, glad att denna stundande resa blir av! Erik ska jobba nästa vecka också innan sin semester och jag tänker INTE skrota med Lilleman en dag till i huset. Nu får det vara nog - nu skrotar vi på annan ort istället :)

Se upp Ludvika, här kommer vi!

Kl 05.55

Då tyckte Melker det var dags att vakna en söndagsmorgon. Han har uppenbarligen inte sin mammas goda smak att ligga kvar och dra sig. Iallafall inte idag.

Efter lite välling och försök till att få honom att somna om var vi tvungna att se sanningen i vitögat, dra på oss lite anständiga kläder och gå upp. Jäkla skit. Tur att det finns barnprogram på TV denna tid. Det kanske helt enkelt är fler barn som inte vill sova längre på morgnarna.

PS. Vissa i familjen har det dock fortfarande bra. Vissa drar täcket över ansiktet och låtsas som att problemet inte finns och... häpp! Det försvann! Ner i vardagsrummet. Men jag kanske får ta igen mig i eftermiddag i stället. Vi jobbar nog så. DS.

lördag 4 juli 2009

Mysig dag

Jag och Melker tog en sväng ner på stan och kollade läget. Han fick avnjuta sin lunch på en parkbänk i centrum* och vi njöt i fulla drag. Idag har det varit en good Melker-day!

På eftermiddagen tog vi en spontantur till Värmskog för att äta deras erkänt goda räkmacka. Vi var där när Melker var nyfödd förra året och både mackan och utsikten är en upplevelse. Det slank visst ner en glass också...

På kvällskvisten tog vi en varsin löprunda. Erik sprang först och servade mig sedan med lite vatten efter vägen.** Gött. Idag tog jag nämligen en aldrig så lång runda. Och nöjd är jag. Bra tid. För att vara jag.

När jag kom hem möttes jag av en vacker syn - Melker och Erik satt på altanen och läste saga. Melker satt som ett ljus. Men sen var det ju Bamse-sagan också ;)

Han somnade utan ett pip. Älsklingen min.


* Dock ej där a-lagarna sitter ;)
** Han och Melker skulle cykla ikapp mig, men ett oväder var i antågande så de tog bilen.

Golfänka

Det är dagens status.

Erik är på golfrunda med en barndomskompis. Jag och Melker har det (som vanligt) lite mer stillsamt här hemma. Funderar på att hitta på något, men vad? Mulet väder och regn i luften? Jag som äntligen tänkte våga mig iväg ensam och bada med Lilleman.

Någon som vill ha besök? Anyone? Ho-Hoooooo....

fredag 3 juli 2009

Smile!

Nu på förmiddagen har vi varit hos fotografen med Melker. Det blev en hoper bilder som vi ska få titta på nästa vecka. Nu håller vi bara tummar och tår att de blev bra! Han fyrade iallafall av en hel del leenden så det finns hopp :)

Lilleman somnade i bilen på väg dit och hann arbeta upp en svettig nacke. Inte lätt att hålla sig torr i denna värme! Som extra grädde på moset fick vi åka Skoda (utan AC) hem, för Erik var i större behov av Passaten (med AC). Igår kom stackarn hem genomsvettig. Skodan pallar inte riktigt för värmetrycket och då följaktligen inte heller dess förare :)

Det blev lite car wash-stämning på baksidan igår när han kom hem, då han tog vattenslangen och höll som paraply tills han var dränkt i halvkallt vatten *hihi*

Nu sitter jag här och flämtar som en tok. Gud. Vad. Varmt. Hoppas på någon tur till strand och bad i helgen. Om det inte blir för kallt. Aldrig lagom, va?

torsdag 2 juli 2009

Plejdejt

Denna övervarma dag har Melker och jag hälsat på hos Malte och Hanna. Alla fyra hjälptes åt att äta god glass och söta jordgubbar på en filt i skuggan av ett plommonträd - så mysigt!

Malte sov när vi kom, men det gjorde inte Melker något. Det visade sig att tomten var full med roliga stenar och kocklor att leka med*.

Efter en trevande början kom Malte och Melker igång och lekte tittut och kurragömma för fullt innan det var dags att åka hemåt.


Detta måste vara en av årets absolut varmaste dagar och Lilleman höll på att flyta bort. Jag med för den delen. Han somnade så sött i bilen och fortsatte sovandet i vagnen i skuggan av vår ena björk. Efter sig lämnade han en blöt svettfläck - who can blame him? Det fick bli ett följande nakenfisdopp i poolen. För Melker alltså.

* Anledningen till den uppgrävda gräsmattan stavas fjärrvärme-installation.

onsdag 1 juli 2009

Jag vann!

För tredje gången (om jag minns rätt) sedan jag började blogga för snart ett år sedan har jag vunnit en tävling! Denna gång är det den fina molntröjan från Älskade Hjärtegryn som ska pryda min underbara sons överkropp :)

Tänk att jag vann... med minst 147 motståndare! Man kanske skulle köpa sig en trisslott... Det här kan ju sluta hur som helst :)

Wiiii!

Åskregn in the air

Allt är förberett.

Markiserna uppdragna - check.
Fönstren på altanen igendragna - check.
Tvätten intagen - check.
Melkers leksaker inplockade från gräsmattan - check.

Kom igen då, Tor! Show me all you´ve got :)