onsdag 30 december 2009

Decenniet som gått

Många sammanfattar just nu det första decenniet på det nya millenniet. Jag vill inte vara sämre.

2000
Jag är 21, bor hemma och harvar på med roliga och intressanta Komvux-kurser i väntan på att veta vad jag vill med mitt liv. Kan nu lite mer om elektronisk handel och har grunderna i nybörjarspanska.

2001
Jag flyttar hemifrån och påbörjar mina studier på Karlstads Universitet. Nu har jag äntligen bestämt mig för att bli gymnasielärare i svenska och engelska. Känner mig dock ganska ensam i stan och tröstäter jordnötsringar.

2002
Mitt första långa förhållande tar slut. Jag som trodde att vi skulle leva tillsammans för alltid. Så blev det inte. Och tur var väl det! En erfarenhet rikare lever jag singelliv i Karlstad. Inte många månader senare inleds ett nytt förhållande. Tyvärr, får man väl säga så här i efterhand. Mådde inte så vidare värsta bra i denna tvåsamhet. Jag lär dock känna en av mina bästa och närmaste vänner detta år!

2003
Solskenshistorian från detta år är att jag och mamma vinner Lingo och 20 000 kr! Jag åker till Marocko för min del av vinsten. En resa jag helst vill glömma. Och faktiskt nästan har. Detta år upplever jag även Robbie Williams på Stockholms Stadion. Wow!

2004
Ett nytt förhållande inleds. Har vi tur hinner vi träffas. Upptagen man. Väntande kvinna.

2005
Trött kvinna. Jävligt irriterad kvinna. Gör slut med upptagen och numera även ganska ointresserad man. Ber fara och flyga. Singel. Bevittnar en av mina bästa vänners bröllop. Träffar mannen i mitt liv den 19 november detta år. I december åker familjen till Thailand för att fira pappas 50-årsdag.

2006
Gymnasielärarexamen. Får mitt nuvarande jobb. Inbrott i Eriks lägenhet. Jag flyttar in i samma lägenhet i juni detta år. Det gick undan, men nu förstår jag vad alla tidigare menat när de sagt: "Du kommer förstå när du träffat den rätte - det bara känns i hela kroppen". Och det gör det! Bilsemestrar i Danmark. Provsitter Heta stolen i Postkodmiljonären och firar nyår på Kanarieöarna.

2007
Vi förlovar oss den 28 april! I juni och juli reser vi runt i USA och upplever SÅ mycket! Vid hemkomsten flyttar vi in i vårt nybyggda hus. I september är vi med barn! I december åker vi till London en sväng.

2008
Erik fyller 30 och har stor skiva. Jag planterar rosenbuskar och köper tre storlekar större skor till mina übersvullna fötter. Slitsamt slut på graviditeten innan världens stoltaste föräldrar äntligen får sitt efterlängtade barn - en underbar Melker!

2009
Vi följer Melkers utveckling med stora ögon. I juni fyller Lilleman ett år och hans mamma fyller 30 i november. Vi reser till Italien med familjen Carlsson och jag far till Paris med jobbet. Övergången föräldraledighet - jobb gick inte så smidigt som jag hade önskat. Sjukskriven och ofrivilligt hemma.

Nästa år önskar jag god hälsa till alla mina nära och kära. Inklusive mig själv. Detta måste bli året då alla tråkigheter vänder.

Gott Nytt År!

Leklandet

Idag hade vi en dejt med Judith och hennes föräldrar på Leklandet.

Halva stan var där också.

Ungar sprang till höger och vänster. Högt och lågt. Vitt och brett. Tyst och ljudligt.

Men det var skojigt! Judith och Melker lekte jättebra och vi föräldrar hade också trevligt!

Julen 2009

Denna jul har vi firat på två håll - i Fredros (farmor och farfar) och Torshälla (mormor och morfar). Det har varit väldigt mysigt, men vi hur se hur kommande jular firas. Det blev en hel del bilåkande samt i- och urlastningar av gamla och nya julklappar... Melker fick vänta länge på att kunna leka ordentligt med de leksaker han fick.

Nåväl.

Uppesittarkvällen tillbringades i Fredros där det, traditionsenligt, åts ostar av alla de slag. Jag provade faktiskt en hel del av dem, trots att jag inte är någon ostmänniska, och måste säga att de gick att äta :)

Melker ville inte riktigt sova. Han är inne i en klängig fas, samtidigt som han har en tendens att vakna till under nätterna. Denna kväll var inget undantag. Men. Är det uppesittarkväll, så är det ;) Och Melker tittade fascinerat på den brasa farfar tänt innan han slutligen somnade. Melker, alltså.

Julaftonsförmiddagen tillbringades till viss del utomhus. Pulka- och skoteråkning stod på agendan.




Sedan var det dags för julbord, Kalle Anka och julklappsutdelning. Tänka sig att tomten hittat till Fredros Gård! Melker var tveksam till denne skäggprydde filur med röd mössa och höll sig helst på lite avstånd. Tomten var dock snäll och hade bl a med sig kläder och böcker...


... samt detta roliga leksakskök till Melker!



Efter juldagslunchen gav vi oss iväg söderut. Först till Karlstad för att lämna och hämta julklappar inför nästa firande. Sedan vidare till Torshälla. I snöoväder. Vi körde i typ 60-70 km/h hela vägen. Det tog tid. Men vi kom fram!

På Annandagen hade tomten vägarna förbi och Melker fick en hel hög med nya julklappar. Nu var Lilleman lite mer hågad gällande tomten och hjälpte faktiskt till med paketutdelningen - urgulligt!


Han ville inte gärna släppa ifrån sig paketen, dock... *hihi*

Efter flera dagars mys och kortspel var det dags att åter bege oss till de värmländska skogarna och ett überkallt Karlstad. -23 grader visade termometern! Våra snälla grannar hade överraskat oss med en nyskottad uppfart - mycket snällt!

Efter några tvättmaskiner och lite jagande av dammråttor börjar vi åter komma i fas här hemma. Imorgon väntar nyårsfirande i goda vänners lag. Trevligt!

tisdag 29 december 2009

Hemma!

Nu är vi hemma igen efter att ha firat jul med båda våra familjer. Det har varit fantastiskt mysigt och skönt att vara tillsammans allihopa, men nu är är det skönt att vara hemma igen. Vi har knappt sett vår gran *hihi*

Bilder och mer information från julfirandena kommer. Var så säkra ;)

Nu väntar film.

måndag 21 december 2009

Granen är klädd

Medan jag sov av mig lite influensa tog Erik och Melker in granen, gav den vatten, socker och belysning. Pyntandet hjälptes vi åt med. Jag och Erik hängde upp diverse kulor och glitter i granen, medan Melker kastade julgranskulorna i golvet. De studsade ju häftigt! Ända tills en av dem gick sönder.

Några skärvor senare sitter han där i soffan, fascinerad över vad han ser. Han har hunnit lukta på granen och "klappa fint". Nu hoppas vi att han tycker detta tomteträd är aningen för stickigt för hans smak och att det står bäst där det står.



Trots detta. Inte ens nu känner jag julstämning. När ska den infinna sig i år? Ska den det över huvudtaget? Kanske beror detta på att jag inte ska fira jul(afton) med min familj. Det är första året någonsin jag inte firar jul med min familj. Konstigt. Tomt. Men vi ses på juldagen :) Tills dess ska vi fira med Eriks släkt. Och dem är det inget fel på *hihi*

Det är många tankar som snurrar i mitt huvud och Erik sade till mig idag att jag jobbar heltid med 0 kr i lön, med tanke på hur engagerad man måste vara i dagens samhälle. Man måste vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk. Hur sjukt är inte det?!

Som sagt var. Någon gång ska jag nog få lite julstämning. Detta är ju trots allt hoppets högtid. Man får inte glömma det. Mitt i all skit.

Anyway.

God Jul & Gott Nytt År!
önskar Melker och hans föräldrar

söndag 20 december 2009

Gran på ingång

Eriks föräldrar hade med sig en Fredros-gran när de kom till oss idag. Imorgon ska vi ta in den, belysa den och pynta den. Och hoppas att Lilleman tycker den är finare att se på from a distance :)

Where to begin?

Melkers feber har nog äntligen gett sig. Nu återstår "bara" hostan och den snoriga näsan. Men det blir inget dagis imorgon.

Nej. Han får bli hemma med mig.

Den här helgen har varit ganska påfrestande. Vi är, tack och lov, inte vana vid att ha en sjuk son, men inser att det nog kommer bli mer av den varan nu sedan han börjat på dagis. "Första halvåret/året var jättejobbigt - vi var sjuka jämt" deklarerade ena grannen. Suck.

Jag som varit förkyld, febrig och hängig i en vecka innan denna helg tyckte det var lite väl trist att det tog ny fart i och med Melkers hostattacker rakt i ansiktet. Men... så är det. Erik blev också dålig. Då är det extra jobbigt med en extra klängig och gnällig sjukling.

Jag pratar alltså om Melker - inte Erik - bara för att förtydliga *hihi*

Slutet på denna vecka var alltså allt annat än rolig. Inte bara förkylningsmässigt. Jag försöker se det positiva i problemet, men kroppen vill inte alltid som jag. Jag har, konstigt nog, känt mig lugn sedan jag fick beskedet, men illamåendet smyger sig på varje dag.

Julen känns tyvärr inte så rolig längre. Men jag uppskattar verkligen tiden vi kommer få med våra familjer. Det är väl ändå det julen handlar om?

Och just ja. Massor med paket man inte kan handla. Hur gärna man än vill.

Skam. Ilska. Beslutsamhet. Uppgivenhet. Förvirring. Glädje. Lugn. Rädsla. Ångest. Känslorna är många och jag har dem alla!

All I want for Christmas is inre frid. Och en bra lösning. Går det att ordna, farbror Tomten?

lördag 19 december 2009

Tydligen

40,1.

Man ska inte ropa hej...

Innan jag lade Lilleman för lite lunchvila hade han visst 39,4 igen.

Suck.

Det blir alltid värre framåt kvällen

En halvtimme efter avslutat samtal till Sjukvårdsupplysningen befinner vi oss på Vårdcentralen Gripen för att kolla upp Melker för misstänkt lunginflammation.

Då vi väckte honom hade han 40 graders feber och var väldigt däven.

Vi möttes av en färgstark icke-svensk läkare som tyckte att Melkers lungor lät mycket bra. Rosslandet berodde alltså enbart på det slem han har i halsen och sällan spottar ut. För henne lät allt så självklart, men man hinner bli så orolig när Sjukvårdsupplysningen hissar varningsflaggor.

Men tur är väl det. Tänk om de skulle ignorera sjukdomstillståndet och säga "äsch, det är inget att oroa sig för".

Kort tid senare var vi hemma igen och Melker somnade, återigen, sött.

Under natten verkar han ha blivit mycket bättre. Febern är mycket lägre och hostan låter lite bättre. Han äter och dricker mycket bättre också, så det går definitivt åt rätt håll! Dessutom leker han (nästan) som vanligt.

Gud, så skönt!

fredag 18 december 2009

Hängigt värre

Melker blir bara sämre och sämre.

Nu vill han knappt äta. Allrahelst inte dricka välling, som normalt sett alltid fungerar. Han dricker skapligt, men är helt enkelt sjuk.

Han har nästan 40 graders feber, otäck djuphosta och är väldigt snorig. Eventuellt har han även ont i halsen (eftersom han inte vill ha mat/välling i munnen) och tänder på G. Han dreglar rätt rejält.

Han har inte sovit mer än en halvtimme under dagen och var därför så slut att vi nattade honom vid 16.30. Vi får väl se hur länge han sover. Lilla lillen... Det känns jobbigt när han inte äter ordentligt.

Jag ska ringa Sjukvårdsupplysningen och höra mig för vad man gör i detta läge. Här nedan är en bild på mig och Lilleman från eftermiddagen:


Tacksamhet

Idag körde det ihop sig.

Pappa jobbar, mamma har möte och Melker skulle vara på dagis.

Skulle. Vara på dagis.

Men han är hemma med feber, rosslig hosta och snorig näsa.

Vår släkt bor ju inte i stan (med undantag för arbetsnarkomanen D *s*) så vi var OERHÖRT tacksamma att snälla vännen Carin ville leka bort några timmar med vår son!

Man kan inte säga det nog många gånger, Carin, men det värmer att ha en vän som du!

Tack för att du finns!

torsdag 17 december 2009

Håll för öronen

Fy. Fan. Jävlar. Skit. Helvete. Bajs.

Inte fan blev det bättre av det.

Men man måste ju försöka.

onsdag 16 december 2009

Grattis Morfar!

Idag är det Melkers morfar Håkans tur att fylla år -

GRATTIS!!

Du får paketet när vi ses till jul :)
Många stora och varma kramar från oss i Värmland!

Något att bita i

I: Igår hade det skett en liten olycka på dagis. Resultatet är två bitmärken på min sons överarm. Jag freakade inte ut utan tänkte genast. Men självklart. Det är sådant som händer. Som tur var gick det inte hål, utan det stannade vid blåmärken. Det kanske avgjorde min reaktion.

Hur hade Melker reagerat, då? Slog han tillbaka? Nej. Han grät en skvätt och sedan var det bra.

Och jag kände mig stolt.

Jag klandrar inte personalen. Hur ska de hinna se och förhindra exakt allt? Jag vet att de gör sitt allra bästa och det känns bra. Jag känner mig trygg med dem.

II: Igår bakade de även pepparkakor på dagis. Melker bakade själv - kan ni tänka er så stolt jag var! Fröknarna jobbar med portfolios och dokumenterar allt de gör inom verksamheten, så när jag kom för att hämta Lilleman hade de gjort iordning ett paket med pepparkakorna han bakat, samt en laminerad bild på honom medan han bakar!

Det känns skoj att man på sätt och vis kan "vara med" honom på dagis om dagarna. Med tanke på att jag själv varit noggrann med dokumentation gällande min son, är jag överlycklig att de fortsätter på samma linje.

Med oss hem följde dessutom den tomte Melker gjorde under den första inskolningsveckan. Såå söt! Dessutom var det hans tur att öppna adventskalendern igår och däri fanns en söt liten mjukisgroda.

Idag är det min tur att mysa med Melker. Och det ska vi göra!

måndag 14 december 2009

Bra dag

Idag fick Melker ändra sina dagistider litegrann. Det innebar att han och jag var hemma tillsammans hela förmiddagen. Det i sin tur innebar mystajm! Han är så himla go :) Vill sitta bredvid mig och läsa saga. Ibland kryper han upp i mitt knä och sätter sig. Och jag kan inte göra annat än bli varm ända in i hjärteroten...

Han suger åt sig som en svamp och lär sig massor just nu. Han förstår instruktioner och pekar ut saker och ting för oss i böckerna han läser. Eftersom han inte pratar än (korrigering: säger "riktiga" ord) innebär förfarandet att vi frågar vart, och han pekar. Och jag imponeras!

Här kommer lite bilder från gårdagen då en förkylningstrött pepparkaksgubbe sitter i puffen och äter pepparkakor (som blivit en klar favorit):





Jag har varit på min arbetsplats under eftermiddagen för uppföljningssamtal om min sjukskrivning. Därefter följde julbord som våra Hotell- och Restaurangelever tillagat samt serverade oss. Det kändes väldigt bra att återse jobbet och kollegorna!

När det egentligen var läggdags för Melker fick Erik för sig att ta med honom ut i snön. Erik verkade mest imponerad av snöfallet och det täcke som bildats på marken. Iallafall till en början. En stackars trött Melkerfis övergick snart från att vara svårflörtad till att tycka det var ganska skoj med det vita. Pappan i huset hittade även pulkan och det var skoj :)

Han sussar nu sött och hans förkylda mamma känner att det inte dröjer länge innan hon kryper ner under täcket också.

söndag 13 december 2009

Bacillusker

Han klarade inskolningsveckorna.

Men nu är han förkyld. Och Melker är sällan sjuk ska gudarna veta. Jag tror att det är en kombination av mammas envisa småförkylning och dagisbarnens snoriga näsor som ligger bakom detta.

Frågan är hur det blir med dagis imorgon. Och med mitt besök på jobbet. Kanske får Lilleman följa med dit.

Imorgon vet vi.

Change of plans

Det där pepparkakshuset jag bara tänkte plocka ur kartongen och sätta ihop.

Vi skippar det.

Det blev för många delar.

Och för många smulor.

Zzzzz

Så låter det ifrån Melkers vagn nu.

Ni hörde rätt. Vi tog en promenad. Melker sover. I vagnen.

Gott så.

Nu undrar jag bara hur länge han orkar sova.

Hade det varit jag, hade jag sovit i typ 10 år.

Luciavaka

Ja, idag firas alltså Lucia.

Melker verkar ha förstått det där med att vaka in Lucia. Han har vakat i princip hela natten. Efter pappas skift med lek och Teletubbies somnade Lilleman i typ två timmar innan det var dags för mammas tidiga uppstigning med piggelinen. Inte riktigt en sådan sovmorgon jag tänkt mig. Det grämer mig dessutom att jag valde att få sova inatt med förhoppningen att Melker skulle vilja sova ikapp småtimmarna när mitt pass väl börjat.

Men. Erik drog vinstlotten och sover fortfarande under det gosiga täcket.

Och här sitter man, fyra timmar efter att ögonen motvilligt öppnats för dagen, med en övertrött Melker som gillar att läsa högt ur sin bok samt trycka på leksakernas repeat-knappar. Fast jag hör det knappt om jag ska vara ärlig. Någonstans kring niosnåret slutade jag uppmärksamma sådant som inte kräver min direkta uppmärksamhet.

Melker verkar nöjd. Lite sliten och förkyld, men nöjd.

Jag var laddad för lite pepparkaksbak med familjen idag. Tänkte att Melker skulle få på sig sin pepparkaksdräkt, smaka lite deg och baka kaka. Förhoppningsvis håller tanken i sig. Men dagen känns låååång, så vi hinner nog på eftermiddagen :)

Idag måste vi självklart även uppmärksamma att Melker blir 18 månader! Vår Skrutt, som lär sig ofantligt mycket varje dag och är överlycklig när han får visa upp sina färdigheter och kunskaper inför sina jublande föräldrar.

För visst är vi världens stoltaste föräldrar. Och idag kanske även världens tröttaste.

Men vad gör det om hundra år?

fredag 11 december 2009

Grattis farmor!

Idag fyller Melkers farmor år!

Grattis på födelsedagen Gunilla
- hoppas helgen blir lyckad!

Kramar från oss tre

torsdag 10 december 2009

Dagis och BVC

Idag har Melker varit på dagis mellan 9 och 15. Jag och inskolningsfröken kom överens på morgonen att de inte skulle ringa och rapportera hur det går för Melker, utan att jag fick se och höra om det när jag hämtade. Självklart under förutsättning att ingenting hände honom innan dess! Men det förstår ni säkert.

Han hade haft det jättebra där, lekt bra, ätit ordentligt och sovit i TVÅ timmar! Vi får nog begränsa den sovtiden lite, för han var inte överdrivet sovsugen här ikväll. Men nu så.

Efter dagis* åkte vi till BVC för MPR-sprutan**. Eftersom vi var ganska tidiga innebar det lite lektid för Lilleman. Och det gjorde han! Dessutom var det en lite äldre flicka där (ca 8 år) som helt plötsligt började hjula i korridoren.

Oj, oj, oj. DET var uppskattat av sonen! Som han skrattade. Sådär hjärtligt, ni vet, att man bara måste skratta med honom eller tokle :)

För övrigt var han otroligt duktig när han fick sprutan. Satt blickstilla, men grät. Det gick över i samma stund han fick sitt andra Bamse-klistermärke. Vi passade på att väga och mäta honom också, med tanke på hans viktnedgång efter magsjukan. Nu hade han dock lagt på sig nästan 400 g och växt 1 cm - på 10 dagar!! Tur att man inte har den utvecklingskurvan!

Imorgon ska Erik lämna på dagis innan jobbet kl. 06.45 och jag ska hämta kl. 15.
Hard Core Dagis Star!



* Ja, jag VET att det heter förskola nuförtiden. Men det skiter jag i. Jag tänker nog fortsätta säga dagis. So sue me.
** Vaccination mot Mässling-Påssjuka-Röda Hund

Emsammen hemma

Nu sitter jag här helt ensam.

Erik har börjat jobba och Melker är på dagis.

Vad ska jag göra?

tisdag 8 december 2009

Stora testet

Idag skulle Melker vara själv lääänge på dagis - mellan 10.15 och 14. Detta innebar att han skulle både äta och sova lunch där. Vi har haft våra farhågor angående just sömnen. Vår lille son har bestämt sig för att inte sova på så många andra ställen än sin säng. Nyfikenhet och en ovilja att bli lämnad ensam är troligtvis orsakerna. Dessutom är han ofantligt lättstörd i sin sömn.

Så. Hur skulle det gå idag?

Jag lämnade Lilleman. Han grät en skvätt, men enligt fröken hade det gått över efter någon minut. Gungorna var för roliga för att slösa tårar på mamma :) För egen del kändes det faktiskt bra med lämningen. Med tanke på min svåra separationsångest var jag mycket nöjd med min "insats".

Jag fick ett telefonsamtal vid lunch. Förskolefröken ville bara tala om att Melker sov och att det hade gått relativt bra. Han hade dock varit ledsen när han insåg att han skulle tvingas sova. Han ville antagligen inte det. Då blir han förbannad. Det där med egen vilja ska vi få ur honom ;)

Efter några flyktförsök och lite tandagnisslan somnade han iallafall på sin madrass. Gosedjuret vi tagit med behövdes inte. Däremot nappen. Bra så. När jag kom för att hämta honom sov han fortfarande. 1,5 timmars sömn i "störande" miljö får vi allt klassa som bra! Och fröken var nöjd och tyckte dagen gått jättebra. Sånt betyder också mycket att höra!

Yrvaken och på frökens arm mötte Lilleman mig. Så söööööt. Lockarna stod åt alla håll på huvudet och jag ville bara äta upp honom! Men det vore ju dumt.

Så vi lekte lite innan vi påbörjade påklädningsproceduren och åkte hem till en väntande pappa. Nöjda och glada båda två :)

måndag 7 december 2009

Hoppla!

Apropå tidigare inlägg...

http://www.reseguiden.se/artiklar/detta-ar-skandinaviens-basta-spa-1215

Luciafirande

Imorse var det fortsättning på dagisinskolningen och det vankades luciatåg i Grava församlingshem. Självklart ville vi att vår pepparkaksgubbe skulle närvara! Själv var han inte lika intresserad av luciatåget, utan lekte hellre i lekrummet alternativt kollade läget i såväl korridorer som kök. Så jobbar han ;)

Han satt dock still ett litet tag i våra knän innan springet i benen växte sig för starkt :) Se själva!

Pepparkakor till pepparkaksgubben

Mammas knä dög ett tag :)

Familjebild


Har man myror i brallan blir man trött...


Alla barn fick en varsin fruktpåse som avslutning. Det blir ett gott mellanmål när han vaknar efter middagsluren!

Helgen stavas u n d e r b a r

Denna helg har jag och Erik varit i Stockholm. Det var dags för dubbla presentupplevelser! Melker var i tryggt förvar hos mormor och morfar :)

Kärlek


På fredagen bar det av till huvudstaden och efter lite välbehövlig småbarnsförälderssömn á la power nap på hotellet tog vi en promenad till närmaste tunnelbanestation. Återigen fascinerades jag över hur serviceinriktad tunnelbanepersonalen är. Not! Vi väckte mannen i kuren så att han kunde hänvisa oss biljettköpare till grannen Pressbyrån där biljetterna var billigare. Que?

Anyway. Väl framme vid Slussen tog vi Djurgårdsfärjan över till Cirkus där Cats sätts upp. Vi hade gott om tid och hann till och med ta oss ett varsitt glas öl/vin. Märkligt lyxigt :)

Showen var fantastisk! Underbar musik, fantastiska sånginsatser samt spektakulär akrobatik sammanfattar musikalen ganska bra. Tyvärr var det svårt att hänga med i storyn och vi var glada att vi läst på lite innan vi åkte till Stockholm. Ändå var det svårt att riktigt förstå. Men helt klart en häftig upplevelse!! När Grizabella sjunger Memory reser sig varenda hårstrå på hela kroppen - en känsla som fortfarande infinner sig när jag tänker på det...

Vi dividerade om hur vi skulle ta oss tillbaka till hotellet. Det blev taxi. Till Hägersten. Dyrt, tänker ni? Inte särskilt, säger vi. Denna taxichaufför var, till vår stora glädje, relativt ny i yrket och hade valt att profilera sig som billig. Och det var han! 200 spänn från Djurgårn till Hägersten - ett kap! Vilket han småbittert konstaterade efter halva resan då vi fortfarande inte kommit utanför centrum :)

På lördagen tog vi tillfället i akt att träffa på några kompisar som också befann sig i stan. Det var riktigt trevligt att ses över en kopp fika - även om fikat var dyrt och sittningen kortvarig. För det ska man veta. I Gamla Stan sitter man inte sex personer och ett barn och filosoferar på ett fik. Nej, man kastar i sig det goda och hinner eventuellt säga några ord mellan tuggorna. Sedan kommer servitören och "frågar" om vi är klara (underförstått "ni ska nog gå nu").

Men sånt skiter vi bönder högaktningsfullt i - vi hade ju kafferep :)

Vi lämnade sedan gänget och åkte vidare mot Hasseludden och Yasuragit som ligger där. Detta stället erbjöd mig/oss utsökt mat, bambumassage, varma källor och zenmeditation. Man skryter om hur lugnt och harmoniskt det är där, men vi upplevde det på lite annat sätt. Stundtals var det riktigt rörigt och oharmoniskt, med gäster till 435 rum som skulle checka in samtidigt. Klockan 15. Sedan skulle alla dessa ner till badet innan alla tydligen hade bokat in behandlingar, där vi skulle slåss om vilstolarna i vänterummet. Lite konstigt, men efter min bambumassage kändes allt mycket bättre :)

Japanese Jennie


Vi bodde i en futon, vilket var som en liten enrummare med stort badrum och badtunna i trä. Det var jättemysigt! För att inte tala om fyrarättersmiddagen på kvällen - du milde! Min mage har nog aldrig varit så mätt. Vilken tur att vi hasade runt i yukata och tofflor hela dagarna :)

All things must come to an end, though. Och efter en mycket mysig och välbehövlig helg på tu man hand, längtade vi oss nästan tokiga efter Lilleman! Efter en kär återförening och god mat (som alltid hos mamma och pappa) for vi mot Karlstad, Värmland.

Tack kära sambo, syskon med respektive samt mor och far för denna helg! Detta är ett minne för livet...

onsdag 2 december 2009

Stolt syster

För idag har världens bästa lillasyster fått jobb!!

Stora grattiskramar från storasyster :)

Stolta föräldrar

Idag var det Eriks tur att följa med Melker till dagis.

Pappan i huset var med på morgonsamlingen och fruktstunden, men lämnade sedan Lilleman för ca 45 minuter. Och Melker var så duktig! Ingen gråt. Bara lek. Han leker jättefint med de andra barnen och tyr sig till inskolningsfröken. Han kryper upp i hennes knä ibland och verkar må hur bra som helst!

Enligt förskollärarna händer det inte speciellt ofta att barn tar situationen så bra som Melker gjorde idag. Kanske var det smicker, vad vet jag, men jag väljer att tro dem på deras ord. Melker ÄR lätt att ha att göra med, är orädd, nyfiken och gillar andra människor - vare sig de är vuxna eller barn.

Och vi är stolta föräldrar.

Imorgon ska han vara själv en längre stund och lunch ska intagas innan hemfärd för dagen.

tisdag 1 december 2009

Tisdag

Första decemberdagen bjöd på kyla. Så kallt att vi knappt kom in i bilen. Så kallt att imman tog sin tid att lämna vindrutan och göra bilen körduglig.

Melker och jag var till dagiset i en dryg timme i förmiddags. Återigen lekte Melker mycket bra med sina nya kompisar*. De är så mysiga och välkomnande: "Nu kommej Mejkej!" Jag blir varm i hela mammahjärtat och det är oerhört glädjande nu när jag har lite jobbigare dagar...

Imorgon ska Erik följa med till dagis och då ska de vara med på samlingsstunden. Sedan får Erik antagligen lämna dagiset för en stund. Torsdagen innebär lunch där också.

Erik har legat med migrän hela dagen men känner sig mycket bättre nu på kvällen. Melker verkar inte trött för tillfället. Han leker nöjt på övervåningen :) Han har förresten lärt sig vart näsan sitter. Jag lärde honom igår och idag kunde han det. Tänk om man hade samma utvecklingstakt!

* Jag höll mig på avstånd.