Nu ska jag försöka sammanfatta vår resa till stövellandet:
Vi lämnade ett regnigt och kallt midsommarsverige för ett regnigt men lite varmare Italien. Det skulle visa sig att regnet var en konstant faktor under våra första tre dagar. Solen orkade inte bryta igenom molntäcket förrän då.
Nåväl. Flygresan gick över förväntan med Melker. Han såg sig omkring och undrade vad som hände, men fann sig snart och DVD:n med Bamse hade några visningar. Under landningen somnade han i min famn.
Landningen, ja. När det var typ fem meter kvar dunkar det till i plåten på flygplanet och från vår plats på tredje raden såg vi några vita fläckar flyga förbi oss. Precis då avbryter piloten landningen och gasar istället på utav helsike. Vi lyfter igen. Vad?! Vi väntar spänt på ett meddelande från cockpit. Förgäves. Vi cirkulerar i kilometertjocka moln i vad som verkade vara en evighet innan piloten äntligen bekräftar vad vi misstänkte: att det var fåglar som träffat planet. Nu väntade han på klartecken att få landa igen.
Problemet är bara att när ingen ansvarig säger något så spekulerar man. Var det fåglar? Har det träffat någon väsentlig del av planet, såsom vindrutan eller motorn? Finns det tillräckligt med bensin för att cirkulera? Jag måste erkänna att jag var lite smårädd och att det rann någon tår nerför kinden. Jag var iallafall tillsammans med de jag älskar, tänkte jag. Usch.
När vi landat hämtade vi ut vårt vrålåk - en niositsig Fiat med skramlande sidodörr och stötdämpare som sett sina bättre dagar. Ingen bergsget direkt. Synd, eftersom vägen till vårt hyrda hus tydligen krävde en sådan. En sämre väg* har jag nog aldrig åkt på. Att dessutom komma fram sent på kvällen till ett totalt mörklagt hus innebar att vi inte kunde hitta den utlagda nyckeln.
Efter en och en halv timmes överläggande i bilen, samt försök att nå diverse hustomtar i Italien och husägare i England, gav vi upp och tog in på ett hotell. Melker, den slagna hjälten, sov som en stock fast vi ömsom skrattade och grät i bilen.
Morgonen därpå träffade vi hustomten Tony**. Han visade oss en supermarket och åkte före oss upp till huset. Det hus vi nog egentligen aldrig mer ville återvända till. Vi var beredda att skita i allt och bara dra till södra Italien. Vi var så besvikna på starten. Men det kunde tydligen bli bättre. Huset och tomten var fantastisk och vi hade distriktets största pool och finaste utsikt!
Underbart vackra och storslagna berg omringade vår utsikt

Erik och Melker beundrar utsikten. Jag också *hihi*
Ytterligare utsikt från poolen.
Tony tipsade oss om en hel del saker. Alltifrån att skorpionerna, spindlarna och de svarta långa ormarna var ofarliga, men att de brungröna ormarna och en del växter som växte i gräsmattan var direkt giftiga och farliga. Mysigt med småbarn. Not. Det var ett evigt passande så att Melker inte hittade på något omedvetet bus. Men det gick bra.
Vi gjorde dagsturer till bl a Frasassi-grottorna, Gola dell'Infernaccio och badorten Pedaso och turerna gick på svindlande serpentinvägar och genom fantastiska vindistrikt med vinplantor i spikraka längder. Vi har sett så mycket vacker natur att jag baxnar vid tanken! De första tråkiga regndagarna var som bortblåsta.
Morbror Patric och Melker i bilen
Vid Frasassi-grottorna
Vackra vidder i Marche-distriktet
Jag och Melker vid Gola dell'Infernaccio
Melker badar i Adriatiska Havet vid PedasoVi har ätit otroligt god italiensk mat, såsom grillad panini, pizza, pasta och glass. Jag är glad att vågen stannade på bara + 0,2 kg!
Familjen samlad till bords i huset i Sarnano för en av många utsökta måltider.
Erik hugger in på en Capricciosa á la Italia.
På väg tillbaka till flygplatsen i Rimini, stannade vi till i republiken San Marino. Det var en väldigt mysig liten stad som låg högt belägen. Utsikten var inget för höjdrädda, så jag kikade bara med ena ögat ;)

En bro mellan borgarna i San Marino.
Sammantaget har resan varit mycket bra och vi har fått vara tillsammans - det är ändå det viktigaste! Skitsamma att Sverige hade värmebölja och vi regn. Vad gör det om hundra år...?
Jag lämnar ämnet med lite poolbilder:







* Väg var en överdrift. Kostig också.
** Okej, då. Han var ingen hustomte, utan snarare vaktmästare, men det ÄR roligare att säga hustomte.