Under vår promenad till dagiset i förmiddags var det en mormor/farmor (förmodar jag) som stod med en barnvagn innehållande sitt barnbarn (återigen en förmodan) en bit bort på gång- och cykelbanan. Jag tyckte det var märkligt att hon liksom bara stod där och ibland kastade några blickar bakåt mot oss.
När jag just ska passera dem söker hon ögonkontakt och tar ett trevande steg emot mig. Sedan följer en konversation på ryska (?), svenska och teckenspråk. Hon hade problem att fälla ryggstödet till liggläge, varpå hon gestikulerade med underarmen och handen hur hon ville att den skulle tippas bakåt.
Min ryska är lite ringrostig, så jag var ytterst tacksam för de fäktande armarna. Det spelade föga roll att hon fortsatte prata ryska. Jag förstår fortfarande inte!
Jag hjälpte henne och visade henne på ett pedagogiskt sätt (såklart) hur hon skulle göra sedan när jag inte fanns till hands. Hon tackade väldigt för min hjälp och var sprudlande glad när vi skildes åt.
Spattsiiba!
När jag och Melker kommit några meter därifrån, förklarade jag för honom: "Det där var en rysk farmor/mormor som ville ha lite hjälp med vagnen så att bebisen kunde sova". Eeh. Som att han undrade? Det var nog snarare ytterligare ett symptom på min pratsjuka när jag kör barnvagnen. Som att jag måste kommentera saker och ting för att förklara världen för min lille son. Galet eller smart - inte vet jag! Nu vet han iallafall lite mer om den ryska tanten och hennes förehavanden :)
När jag just ska passera dem söker hon ögonkontakt och tar ett trevande steg emot mig. Sedan följer en konversation på ryska (?), svenska och teckenspråk. Hon hade problem att fälla ryggstödet till liggläge, varpå hon gestikulerade med underarmen och handen hur hon ville att den skulle tippas bakåt.
Min ryska är lite ringrostig, så jag var ytterst tacksam för de fäktande armarna. Det spelade föga roll att hon fortsatte prata ryska. Jag förstår fortfarande inte!
Jag hjälpte henne och visade henne på ett pedagogiskt sätt (såklart) hur hon skulle göra sedan när jag inte fanns till hands. Hon tackade väldigt för min hjälp och var sprudlande glad när vi skildes åt.
Spattsiiba!
När jag och Melker kommit några meter därifrån, förklarade jag för honom: "Det där var en rysk farmor/mormor som ville ha lite hjälp med vagnen så att bebisen kunde sova". Eeh. Som att han undrade? Det var nog snarare ytterligare ett symptom på min pratsjuka när jag kör barnvagnen. Som att jag måste kommentera saker och ting för att förklara världen för min lille son. Galet eller smart - inte vet jag! Nu vet han iallafall lite mer om den ryska tanten och hennes förehavanden :)
2 kommentarer:
Det är klart att du ska prata med grabben när ni är ute och går! Det gjorde jag hela tiden. Och samma sak med Dottern.
Jag inbillar mig att dom både uppskattar det och har nytta av det. Så - chat away, Mom! ;-)
Haha, ja du söta. Det kan ju hända att han blir riktigt språk begåvad efter den härliga ryska pratstunden ;)
Ha det gott//Janeth
Skicka en kommentar