Idag tog Melker och jag en promenad till dagiset för att Lilleman skulle få vara med på det årliga gruppfotot. Eftersom vi skulle fejka en lämning så att jag inte var i närheten under fotograferingen, innebar det en flod av tårar. Men i frökens knä kändes det bättre ganska snart.
Vi var några mammor som gömde oss inomhus och kikade ut genom fönstret för att se hur fotograferingen gick *s* Och visst gick det suveränt! De satt som ljus hela bunten, till vår stora förtjusning. Det var ett kärt återseende när vi anslöt barnen på utegården och Melker följde gärna med hem.
Hela dagen har vi myst, pussats och kramats - kan man ha det bättre? Pappa Erik var hemma i tjugo minuter innan utekvällen med granngrabbarna väntade. De var visst tvungna att upprepa tjejernas lyckade date-night för några helger sedan *hihi*
Hursomhelst myste vi vidare, Melker och jag, innan det var dags för läggdags. Han hann precis säga "kaka" innan vi gick upp och gjorde iordning honom. Nu börjar det verkligen röra på sig ordmässigt - verbalt begåvad har han dock alltid varit :)
Vi var några mammor som gömde oss inomhus och kikade ut genom fönstret för att se hur fotograferingen gick *s* Och visst gick det suveränt! De satt som ljus hela bunten, till vår stora förtjusning. Det var ett kärt återseende när vi anslöt barnen på utegården och Melker följde gärna med hem.
Hela dagen har vi myst, pussats och kramats - kan man ha det bättre? Pappa Erik var hemma i tjugo minuter innan utekvällen med granngrabbarna väntade. De var visst tvungna att upprepa tjejernas lyckade date-night för några helger sedan *hihi*
Hursomhelst myste vi vidare, Melker och jag, innan det var dags för läggdags. Han hann precis säga "kaka" innan vi gick upp och gjorde iordning honom. Nu börjar det verkligen röra på sig ordmässigt - verbalt begåvad har han dock alltid varit :)
1 kommentar:
Vad roligt att det börjar komma mer ord...snart kanske du får svar på dina funderingar när du är ute och går ;)
Skicka en kommentar