Idag skulle Melker vara själv lääänge på dagis - mellan 10.15 och 14. Detta innebar att han skulle både äta och sova lunch där. Vi har haft våra farhågor angående just sömnen. Vår lille son har bestämt sig för att inte sova på så många andra ställen än sin säng. Nyfikenhet och en ovilja att bli lämnad ensam är troligtvis orsakerna. Dessutom är han ofantligt lättstörd i sin sömn.
Så. Hur skulle det gå idag?
Jag lämnade Lilleman. Han grät en skvätt, men enligt fröken hade det gått över efter någon minut. Gungorna var för roliga för att slösa tårar på mamma :) För egen del kändes det faktiskt bra med lämningen. Med tanke på min svåra separationsångest var jag mycket nöjd med min "insats".
Jag fick ett telefonsamtal vid lunch. Förskolefröken ville bara tala om att Melker sov och att det hade gått relativt bra. Han hade dock varit ledsen när han insåg att han skulle tvingas sova. Han ville antagligen inte det. Då blir han förbannad. Det där med egen vilja ska vi få ur honom ;)
Efter några flyktförsök och lite tandagnisslan somnade han iallafall på sin madrass. Gosedjuret vi tagit med behövdes inte. Däremot nappen. Bra så. När jag kom för att hämta honom sov han fortfarande. 1,5 timmars sömn i "störande" miljö får vi allt klassa som bra! Och fröken var nöjd och tyckte dagen gått jättebra. Sånt betyder också mycket att höra!
Yrvaken och på frökens arm mötte Lilleman mig. Så söööööt. Lockarna stod åt alla håll på huvudet och jag ville bara äta upp honom! Men det vore ju dumt.
Så vi lekte lite innan vi påbörjade påklädningsproceduren och åkte hem till en väntande pappa. Nöjda och glada båda två :)
Så. Hur skulle det gå idag?
Jag lämnade Lilleman. Han grät en skvätt, men enligt fröken hade det gått över efter någon minut. Gungorna var för roliga för att slösa tårar på mamma :) För egen del kändes det faktiskt bra med lämningen. Med tanke på min svåra separationsångest var jag mycket nöjd med min "insats".
Jag fick ett telefonsamtal vid lunch. Förskolefröken ville bara tala om att Melker sov och att det hade gått relativt bra. Han hade dock varit ledsen när han insåg att han skulle tvingas sova. Han ville antagligen inte det. Då blir han förbannad. Det där med egen vilja ska vi få ur honom ;)
Efter några flyktförsök och lite tandagnisslan somnade han iallafall på sin madrass. Gosedjuret vi tagit med behövdes inte. Däremot nappen. Bra så. När jag kom för att hämta honom sov han fortfarande. 1,5 timmars sömn i "störande" miljö får vi allt klassa som bra! Och fröken var nöjd och tyckte dagen gått jättebra. Sånt betyder också mycket att höra!
Yrvaken och på frökens arm mötte Lilleman mig. Så söööööt. Lockarna stod åt alla håll på huvudet och jag ville bara äta upp honom! Men det vore ju dumt.
Så vi lekte lite innan vi påbörjade påklädningsproceduren och åkte hem till en väntande pappa. Nöjda och glada båda två :)
2 kommentarer:
Vilken tur att du kunde behärska dig från att äta upp sonen ;-) Toppen att det går så bra, kram
Det kommer att bli sååå bra när han har vant sej vid rutinerna! Bra jobbat så här långt! / kram
Skicka en kommentar