lördag 5 september 2009

Skräckslagen

Idag besökte vi våra vänner på Marieberg. Förra gången var Melker vanvettigt rädd för Eriks kompis E, men vi tänkte att det var en engångsgrej.

Nope.

Han gråter och skriker som att han är rent utsagt livrädd för honom. Beter sig allmänt mysko och vill nästan gömma sig. Man lider som förälder (och säkert som E också).

Vad är det som händer?

Vi har träffats flera gånger och denna E har aldrig skrämt Melker eller gjort något som kan betraktas som elakt eller otäckt. Sambon F och sonen O går däremot bra, men mopsen K är också lite skrämmande.

Och vi kan bara trösta.

Vi får helt enkelt vänja Melker vid att fortsätta träffa familjen N-J. Så här kan vi inte ha det...

3 kommentarer:

Måsbarnet sa...

Vad jobbigt!! Stackars denna E som är helt oskyldigt dömd ;)

Måsbarnet sa...

Tack för du finns!

JUST ME sa...

Haha, du vet ju hur vi har haft det. Tog 3,5 år och nu är de bästa kompisar. Konstigt det dära. Ett tips gör ingen stor grej av det, han kommer sluta vara rädd inom sin tid.