... eller?!
Enligt min familjeläkare var mina provsvar alldeles utmärkta. Skönt! Men... vad är det då som är fel på mig? Varför är pulsen högre än vad den borde? Jag blundar och håller för öronen, men inser ändå att jag nog är... jo, det är nog tyvärr pga... det där fula ordet s t r e s s.
Antagligen hade jag en infektion i kroppen under förra veckan. Det, min obefintliga matlust samt att börja arbeta 100% igen efter föräldraledighet var nog faktorerna som ledde till min "lilla kollaps". Jag vet inte vad det annars ska kallas.
Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet för att träffa min chef och diskutera framtiden. Förhoppningsvis kan jag vara kvar hela dagen på jobbet. Jag åker dit med inställningen att jag SKA vara kvar. Men självklart åker jag hem om jag inte mår bra. Det är min deal med mig själv och min kropp. Så måste jag tänka nu.
Inte tror man väl att en ung, frisk kvinna i sina bästa år ska må så här...?! Jag vill inget hellre än att mitt hjärta ska slå - inte så här snabbt bara.
Ska försöka vara lite positiv mitt i all skit. Jag älskar min familj och jag är övertygad om att min chef försöker hitta en bra lösning för mig på jobbet. Självklart kommer jag att bli bättre! Själen är dock ärrad efter denna erfarenhet.
Enligt min familjeläkare var mina provsvar alldeles utmärkta. Skönt! Men... vad är det då som är fel på mig? Varför är pulsen högre än vad den borde? Jag blundar och håller för öronen, men inser ändå att jag nog är... jo, det är nog tyvärr pga... det där fula ordet s t r e s s.
Antagligen hade jag en infektion i kroppen under förra veckan. Det, min obefintliga matlust samt att börja arbeta 100% igen efter föräldraledighet var nog faktorerna som ledde till min "lilla kollaps". Jag vet inte vad det annars ska kallas.
Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet för att träffa min chef och diskutera framtiden. Förhoppningsvis kan jag vara kvar hela dagen på jobbet. Jag åker dit med inställningen att jag SKA vara kvar. Men självklart åker jag hem om jag inte mår bra. Det är min deal med mig själv och min kropp. Så måste jag tänka nu.
Inte tror man väl att en ung, frisk kvinna i sina bästa år ska må så här...?! Jag vill inget hellre än att mitt hjärta ska slå - inte så här snabbt bara.
Ska försöka vara lite positiv mitt i all skit. Jag älskar min familj och jag är övertygad om att min chef försöker hitta en bra lösning för mig på jobbet. Självklart kommer jag att bli bättre! Själen är dock ärrad efter denna erfarenhet.
7 kommentarer:
Usch... det där är inte bra. "Stress"... det kan vara så mycket, och det kan vara så svårt att komma till botten med. Men lyssna på kroppen, det är det viktigaste just nu!
Krya på dig!
Kram!
Hoppas allt löser sig till det bästa!
Styrkekram till dig
Älskade barn, du vet vad vi har pratat om - DU är viktig! Lyssna på din kropps signaler. Släpp jobbet. Love you/ Puss o kram
Minns att jobbet är jobbet och livet är livet - det som ÄR livet! *ler* Hoppas att du förstår vad jag menar! Jag ska ta sådan hand om dig när du kommer tillbaka... se på mig som ditt egna personliga lilla skyddsnät. Känn dig trygg, för det kan du vara!
Lav ju!
Tack för er varma omtanke! Det känns så skönt att veta att jag har så många omkring mig som bryr sig om lilla mig när jag inte mår bra...
Försök att ta det lugnt och lyssna till dig själv. Jag har varit där och jag lyssnade inte fast kroppen fullkomligt skrek "ta det lugnt", det funkade inte. Många kramar
Du måste tänka på dig själv i första hand syster! Lyssna på din kloka mor =) Älskar dig! Tänker på dig! Varma kramar från din syster som finns här för dig!
Skicka en kommentar