söndag 30 augusti 2009

Da Capo

Kvällen går i reprisens tecken. Melker vägrar sova.

Vill bara inte. Gapar och skriker. Gråter krokodiltårar.

Vi tröstar. Han blir gladare. Vi nattar på nytt. Da Capo.

Troligen är detta en fas. Mamma, som varit hemma med honom i hela hans liv, försvinner om dagarna. Eventuellt kan det vara en trolig orsak till hans beteende. Han lider av svår separationsångest och verkar otrygg. Vi som inte vill annat än att han ska känna sig just trygg.

Vanmakt och magont. Jag mår så dåligt av att se min son på detta sätt. Dessutom är jag jäkligt trött på att inte få sova ordentligt.

Nu har det varit tyst i Melkers rum i flera sekunder. Nähäpp. Började igen.

We´re in a loop.

1 kommentar:

Måsbarnet sa...

Låter ju precis som det har varit med Albin nu sedan han började dagis och han har varit utan mig och N under dagarna. Han är supermammig och gnäller på eftermiddagarna och kvällarna så fort jag är några meter bort.