fredag 24 april 2009

Händelserik timme

Nu måste jag varna för ett långt inlägg.

Mellan kl. 14 och 15 var jag en spillra av mitt forna jag. Jag hade bestämt mig för att passa på att handla på Willys innan hela Karlstad slutade sina arbeten. Tji fick jag. Att jag aldrig lär mig att det inte är några som jobbar över huvudtaget i Karlstad på fredagar!

Well. Innan jag ens kom fram till affären höll jag på att krocka. En ung kille tyckte det var läge att inte ha uppsikt åt vänster när han skulle göra en vänstersväng. Hade inte jag varit en sådan utmärkt (och förutseende) förare myself hade vi smällt. Efter ett bläng från min sida och ett skäms från hans, åkte jag vidare. Jäkla människor! Fattar de inte att man har barn i bilen?!

Framme vid affären. Kaos. As usual. Folk som kör mot pilars riktning på parkeringsplatsen trots att de är ritade på marken. Men det är klart. Är man mellan 90 och döden har man antagligen ett grodperspektiv och missar helt enkelt denna FETA pil. Eller en ren jäkla tävlingsinstinkt där man bara ska ta den lediga platsen innan någon annan.

Väl parkerad, kundvagnsförsedd och Melkerpreparerad styr jag kosan mot entrén. Då bestämmer sig Melker för att börja skrika. Inte något missnöjt skrik. Nejdå. Han var helnöjd. Skrek sig bara hes *gulp* Senare var han dock bara nöjd om jag bar honom. Nio kilo blir rätt tungt efter ett tag...

Svettningar. Förbannelse. Frustration. You name it. Det gör inte saken bättre när människor runt omkring hyssjar honom. Vad fan! "Oj, menar du att han skriker? Det hörde jag inte. Tack för påminnelsen!" säger jag och vinkar glatt till killen. No way.

Min glädje just nu är att jag är en flitig användare av självscanning. Ingen kö. Inget strul. Precis vad jag och Melker behöver! Om nu inte datorn bestämmer att jag ska kontrolleras just denna gång. Murphy... Men tjejerna i kassan är så hjälpsamma och Melker blir för ett ögonblick alldeles tyst, lägger huvudet på sned och bränner av sitt allra gulligaste leende. Personalen som strömmat till är alldeles fascinerade över denna underbara unge. Kan man vara annat? De har uppenbarligen inte varit oss i hasorna under själva handlingsmomentet och imponerats av hans röstresurser ;)

Godkänd. Inpackad i bilen och fortfarande lite småirriterad på Melker. Nu kommer snart två ev. krocktillfällen utspelas inom loppet av 10 minuter. En gôbbe kollar inte döda vinkeln (som är jag) varpå jag hänger mig på tutan. Var dock inte oroliga - jag förutsåg återigen att detta skulle hända. Antingen är jag Saida eller så lyssnade jag noggrant på trafikskolans lektion om riskbedömning. Snarare det senare (eftersom borttappade saker aldrig dyker upp här).

Som grädde på moset gör en ung tjej en omkörning av cyklist I HÖGERKURVA*. Jag var ouppmärksam i en halv sekund. I know. My mistake. Men inte fan ska hon köra på min vägbana! Eller?

Med undantag för en kärring som backade mot trafiken var vi hemma med halmen** och nu väntade lite kojbygge på altanen och några minuter i solen. Sådär, då kan helgen börja! Och min irritation mot Melker var som bortblåst. Jag älskar ungen! Och pulsen slår normalt igen.

Hur var er dag?

*Hon var inte ens närvarande på riskbedömningslektionen!
** Tack farmor :)

2 kommentarer:

Anna sa...

du och jag på Willys idag alltså, hade ungefär samma upplevelse som du förutom alla bilgalningar du råkade ut för...

JUST ME sa...

att du inte har lärt dig ;)
undra vad man ska ha för jobb för att vara ledig på fredagarna?