Toppbetyg!Eftersom vår byrålåda i det närmaste svämmar över av biobiljetter, tänkte Erik att vi skulle gå på bio ikväll. Yeah, right! Hur skulle det gå till? Det hade dock min käre sambo redan ordnat - farbror Daniel to the rescue (premiär)!
Vi bestämde att vi skulle se Clint Eastwoods Changeling som fått toppbetyg i tidningen. Efter en snabb genomgång i de ädla konsterna att blanda välling, byta blöja och hitta kräklappar, gav vi oss iväg.
Sena som vi var tänkte vi slänga i oss mat på McDonald´s. Så tänkte tydligen halva stan också. Kö. Fjortisar som hånglar i kön. Snigelfart. Jag fascineras varje gång över att mitt ärende bara tar typ två minuter. Vad gör alla andra?
Efter att ha kastat i oss maten på mindre än 10 minuter (avd. bra för matsmältningen?) skyndade vi oss mot bioplejset som tack och lov ligger i direkt anslutning till Donkan. Popcorn, baconchips och något att dricka stod på inköpslistan.

Nu till min nästa fråga: Varför säljer man baconchips på en tillställning som inte bör störas av krispande, knaprande och högt tuggade snacks? Själv tycker jag smärtgränsen går vid popcorn... beroende på HUR man tuggar. Stäng mun, för f-n! Men allvarligt, är det bara jag som störs av detta? Det finns en anledning till att jag hellre ser filmer hemma.
Vi bestämde att vi skulle se Clint Eastwoods Changeling som fått toppbetyg i tidningen. Efter en snabb genomgång i de ädla konsterna att blanda välling, byta blöja och hitta kräklappar, gav vi oss iväg.
Sena som vi var tänkte vi slänga i oss mat på McDonald´s. Så tänkte tydligen halva stan också. Kö. Fjortisar som hånglar i kön. Snigelfart. Jag fascineras varje gång över att mitt ärende bara tar typ två minuter. Vad gör alla andra?
Efter att ha kastat i oss maten på mindre än 10 minuter (avd. bra för matsmältningen?) skyndade vi oss mot bioplejset som tack och lov ligger i direkt anslutning till Donkan. Popcorn, baconchips och något att dricka stod på inköpslistan.

Nu till min nästa fråga: Varför säljer man baconchips på en tillställning som inte bör störas av krispande, knaprande och högt tuggade snacks? Själv tycker jag smärtgränsen går vid popcorn... beroende på HUR man tuggar. Stäng mun, för f-n! Men allvarligt, är det bara jag som störs av detta? Det finns en anledning till att jag hellre ser filmer hemma.
Nåväl. Erik får väl äta sina baconchips. Bara det sker i tysthet. Usch, hemska jag. Jag kan bara inte hjälpa det. Hamnar jag i helvetet...? Naah, tror inte det.
Innan filmen måste man ju uträtta sina behov. 2 timmar och 20 minuter chansar jag inte med! Jag vet redan innan att det kommer vara en helvetisk kö till damernas. Mycket riktigt. VEM planerar toaletterna? Vet man inte att kvinnor i regel ALLTID har en anledning att gå till toaletten? Där finns spegel, papper, just en toalett och andra nödvändigheter. Finns det inte någon forskare som använt forskningspengar till detta?! Jag, min arma stackare, behövde kissa. That´s that.
Bara till att rätta in sig i ledet av andra kissnödiga damer/tjejer/kvinnor/fjortisar. Erik då, undrar ni? Noll kö. Noll kissnödiga män/pojkar/gubbar. Iallafall inte samtidigt. Jag ska nog bli man i mitt nästa liv. Gräddfil. Räkmacka.
Filmen, ja. Den var verklighetsbaserad, vilket ger den en trovärdighet du aldrig kan få i t ex detta. Sent 1920-tal. Los Angeles. Angelina Jolie är en ensamstående mamma, vars son försvinner. Han återfinns (enligt polisen) men hon vet att detta inte är hennes son. Som om en mor inte skulle känna igen sin egen son! Ändå försöker de intala henne att han är det - så att den korrupta polisen inte ska få någon negativ publicitet. Detta är filmen om hennes kamp för att finna sin son.
Jag satt med en klump i halsen under större delen av filmen. Mot slutet kunde jag knappt dricka. Eventuellt letade sig en tår fram också. Som mamma lever man sig in i det på ett helt annat sätt, märker jag. Även om jag inte ska bortförklara mig. Jag är en kärring *hihi* Men tanken på att förlora Melker får mitt hjärta att värka något fruktansvärt och man önskar det inte ens sin värsta fiende!
Melker hade varit den solstråle han oftast är och farbror Daniel hade inget att klaga på. Detta gör han nog gärna om *hihi* Jag fattar bara inte hur jag ska kunna åka ifrån honom i FYRA dagar på kick off i augusti!! Jag bävar redan... min snutt... mitt hjärta... mitt allt. Erik kommer jag självklart också att sakna. Självklart. Jag gillar ju båda mina killar.
Innan filmen måste man ju uträtta sina behov. 2 timmar och 20 minuter chansar jag inte med! Jag vet redan innan att det kommer vara en helvetisk kö till damernas. Mycket riktigt. VEM planerar toaletterna? Vet man inte att kvinnor i regel ALLTID har en anledning att gå till toaletten? Där finns spegel, papper, just en toalett och andra nödvändigheter. Finns det inte någon forskare som använt forskningspengar till detta?! Jag, min arma stackare, behövde kissa. That´s that.
Bara till att rätta in sig i ledet av andra kissnödiga damer/tjejer/kvinnor/fjortisar. Erik då, undrar ni? Noll kö. Noll kissnödiga män/pojkar/gubbar. Iallafall inte samtidigt. Jag ska nog bli man i mitt nästa liv. Gräddfil. Räkmacka.
Filmen, ja. Den var verklighetsbaserad, vilket ger den en trovärdighet du aldrig kan få i t ex detta. Sent 1920-tal. Los Angeles. Angelina Jolie är en ensamstående mamma, vars son försvinner. Han återfinns (enligt polisen) men hon vet att detta inte är hennes son. Som om en mor inte skulle känna igen sin egen son! Ändå försöker de intala henne att han är det - så att den korrupta polisen inte ska få någon negativ publicitet. Detta är filmen om hennes kamp för att finna sin son.
Jag satt med en klump i halsen under större delen av filmen. Mot slutet kunde jag knappt dricka. Eventuellt letade sig en tår fram också. Som mamma lever man sig in i det på ett helt annat sätt, märker jag. Även om jag inte ska bortförklara mig. Jag är en kärring *hihi* Men tanken på att förlora Melker får mitt hjärta att värka något fruktansvärt och man önskar det inte ens sin värsta fiende!
Melker hade varit den solstråle han oftast är och farbror Daniel hade inget att klaga på. Detta gör han nog gärna om *hihi* Jag fattar bara inte hur jag ska kunna åka ifrån honom i FYRA dagar på kick off i augusti!! Jag bävar redan... min snutt... mitt hjärta... mitt allt. Erik kommer jag självklart också att sakna. Självklart. Jag gillar ju båda mina killar.
2 kommentarer:
Vad kul med bio!
Jag och Urban var ute och åt och drack för första gången igår! Mormor och morfar var här.
Vi hade verkligen jättetrevligt!
Får nog våga oss på barnvakt lite oftare.
Ska vi boka in något tillsammans kanske?
Det låter som en trevlig idé! Vi får bestämma något :)
Kram
Skicka en kommentar