Då var det nytt år och detta firades in i goda vänners lag någonstans i Sve... Värmland. Vi hade mycket trevligt och åt, drack (mest alkoholfritt), spelade sällskapsspel och snackade skit! Korrigering: Vi försökte prata skit, men två barn under året upptar rätt mycket av ens fokus. Mellan spyor, gråt och tandagnisslan hann vi säga några ord. Det blev lugnare när de (läs: Melker) somnat *s*
Detta var Melkers första övernattning och det gick bra. Tänk... hans första pyjamasparty *hihi* Värdparets son lade sig dock före vår lilla skatt och sov som en stock HELA natten. Till skillnad från Melker... Det är mycket nu för honom... han är kinkig, ledsen och orolig mest hela tiden. Kanske är det äntligen tänder på G? Det känns som att man sagt så i flera månader, men kanske nu?
Utöver detta allmäntillstånd kräks han väldigt ofta just nu. Jag tror dock inte att han är magsjuk, utan han behöver nog helt enkelt inte lika mycket mat just nu. Så. Man känner sig konstant "alltid redo" att räcka fram en kupad hand under hans lilla haka för att fånga upp lite illaluktande kräkningar som luktar pasta- med grönsakspuré. Men det är klart. Den gången man chansade och tänkte: "Nu kan han väl ändå inte kräkas..." Det är då det händer. Såklart. Murphy.
Vi vaknade hursomhelst hyfsat utvilade, käkade frukost och tog en härlig promenad på isen innan hemfärd. På det hela taget var det en bra och trevlig kväll. Och vi ser fram emot ett nytt år där Melker kommer att lära sig prata, krypa, gå mm. Skoj!
Detta var Melkers första övernattning och det gick bra. Tänk... hans första pyjamasparty *hihi* Värdparets son lade sig dock före vår lilla skatt och sov som en stock HELA natten. Till skillnad från Melker... Det är mycket nu för honom... han är kinkig, ledsen och orolig mest hela tiden. Kanske är det äntligen tänder på G? Det känns som att man sagt så i flera månader, men kanske nu?
Utöver detta allmäntillstånd kräks han väldigt ofta just nu. Jag tror dock inte att han är magsjuk, utan han behöver nog helt enkelt inte lika mycket mat just nu. Så. Man känner sig konstant "alltid redo" att räcka fram en kupad hand under hans lilla haka för att fånga upp lite illaluktande kräkningar som luktar pasta- med grönsakspuré. Men det är klart. Den gången man chansade och tänkte: "Nu kan han väl ändå inte kräkas..." Det är då det händer. Såklart. Murphy.
Vi vaknade hursomhelst hyfsat utvilade, käkade frukost och tog en härlig promenad på isen innan hemfärd. På det hela taget var det en bra och trevlig kväll. Och vi ser fram emot ett nytt år där Melker kommer att lära sig prata, krypa, gå mm. Skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar