En halvtimme efter avslutat samtal till Sjukvårdsupplysningen befinner vi oss på Vårdcentralen Gripen för att kolla upp Melker för misstänkt lunginflammation.
Då vi väckte honom hade han 40 graders feber och var väldigt däven.
Vi möttes av en färgstark icke-svensk läkare som tyckte att Melkers lungor lät mycket bra. Rosslandet berodde alltså enbart på det slem han har i halsen och sällan spottar ut. För henne lät allt så självklart, men man hinner bli så orolig när Sjukvårdsupplysningen hissar varningsflaggor.
Men tur är väl det. Tänk om de skulle ignorera sjukdomstillståndet och säga "äsch, det är inget att oroa sig för".
Kort tid senare var vi hemma igen och Melker somnade, återigen, sött.
Då vi väckte honom hade han 40 graders feber och var väldigt däven.
Vi möttes av en färgstark icke-svensk läkare som tyckte att Melkers lungor lät mycket bra. Rosslandet berodde alltså enbart på det slem han har i halsen och sällan spottar ut. För henne lät allt så självklart, men man hinner bli så orolig när Sjukvårdsupplysningen hissar varningsflaggor.
Men tur är väl det. Tänk om de skulle ignorera sjukdomstillståndet och säga "äsch, det är inget att oroa sig för".
Kort tid senare var vi hemma igen och Melker somnade, återigen, sött.
Under natten verkar han ha blivit mycket bättre. Febern är mycket lägre och hostan låter lite bättre. Han äter och dricker mycket bättre också, så det går definitivt åt rätt håll! Dessutom leker han (nästan) som vanligt.
Gud, så skönt!
Gud, så skönt!
