onsdag 29 april 2009

Viva las Guifas!

Hade jag inte varit på en supermysig middag igår hade jag garanterat följt Guifs semifinalmatch på hemmaplan mot Sävehof. Nu fick jag veta i efterhand att Guif vann och nu återstår den avgörande matchen på bortaplan. But ye have faith - de brukar kunna spela bra borta.

Nu håller vi tummarna! En finalplats vore inte så dumt... De är värda det!

Två år



Igår var det två år sedan Erik och jag förlovade oss! En vacker vårdag växlade vi ringar i Yxtaholms slottspark utanför Flen och det var en magisk weekend*. Vi firade dessa två år med restaurangbesök på vårt favoritställe i stan och hela kvällen var mysig.

Hemma väntade farmor, farbror Daniel och Melker. Den senare somnade dock enligt rutinerna vid 19.30-snåret och sov så sött när vi kom hem vid 21. Vi gick in på hans rum och bara tittade på vårt lilla underverk. Han är så söt när han sover... också *hihi*

* Bilden på mig uppklättrad i trädet (som finns i bannern) är tagen strax innan ringväxlingen.

All by myself

Igår hade jag inte tid att blogga. Som ett svar på mina böner om avlastning kom Melkers farmor hit igår. Hon tog hand om honom medan jag shoppade i lugn och ro, samt besökte naprapaten. Det var guld värt att få en eftermiddag helt på egen hand!

Shoppingen resulterade i två par trekvartsbyxor, en tröja och två linnen. Självklart kan jag inte bara shoppa till mig, utan hittade även två pikébodies, ett par bomullsshorts och en fräsig keps till Melker. Nu finns även solskyddskräm till honom i badrumsskåpet, vilket innebär att han kan vara med mer utomhus utan att jag ska vara rädd att han får för mycket sol på lilla näsan :)

När jag kommer hem blir han glad och farmor säger att han varit lugn och go hela dagen. Vad bra. För nu sätter han igång att skrika. Jag hinner inte ens berätta vad jag shoppat innan han genomskådat mig som "hon som jag brukar skrika till". Sad but true.

Jag fick iallafall några skrikfria timmar där jag bara kunde tänka på mig själv. Och hinna andas.

måndag 27 april 2009

Händelserik måndag

Måndagar innebär rytmik och numera även öppna förskolan. Tro det eller ej, men dagen har varit fantastisk! Melker har lekt duktigt och haft jätteroligt. Då han sovit dåligt på dagen blev det dock lite kinkigt på kvällen, men jag tog en löprunda och Erik var kvar hemma och läste lite för Lilleman. Sedan satt de på framsidan och väntade på mig när jag kom lufsande hemåt. Ibland behövs det inte så mycket för att man ska bli glad ända in i själen :)

söndag 26 april 2009

Så sant

Efter regn kommer solsken. Karlstad är ett faktiskt bevis! Vi hann med en cykeltur under uppehållet på förmiddagen och har sedan dess varit inne och ugglat. Hela jag längtar efter en liten promenix nu med min lilla familj. Sen längtar jag till kvällspizzan också...

Korrigering: Familjen tog en promenix utan mig. Jag orkade helt enkelt inte vara annat än ensam. Känner mig lite labil under denna utvecklingsfas Melker befinner sig i. Han verkar ha fastnat i en loop eller nåt. Kommer aldrig ur den. Inte jag heller, följaktligen. Drygt.

Säg den lycka som varar

Då var finvädret över för denna gång. Eller? Gårdagen bjöd på fantastiskt väder (som vanligt när min bror fyller) men idag dominerar molnen och solen orkar inte riktigt bryta igenom med sina strålar. Kanske senare..?

Igår passade jag på att olja in kaféstolarna och -bordet vi har på framsidan av huset. De såg lite risiga ut efter förra årets väder- och vindpåverkan. Däremellan passade jag på att sitta lite i solen och bara njuta.

Fast nu är jag en ganska rastlös person när det gäller solande. Jag kan inte sitta så länge och bara... sitta. Därför springer jag fram och tillbaka mellan tvättstuga, torkvinda, dator och andra saker som pockar på min uppmärksamhet. Man vill ju vara så jäkla effektiv *hihi*

Melker är med på altanen och leker. Eller ja, leker är ju synd att säga. Han törstar efter bekräftelse på att han existerar och man ska sitta klistrad vid honom helst hela dagarna. Det är ganska påfrestande. Ibland vill man göra något annat. Men nej serru. Då skriker Melker. Och Melker kan gapa och skrika väldigt högt. Sådär högt att man nästan skäms. Varför säger jag nästan? Jag tycker det är jobbigt!

Igår fungerade det hyfsat när vi uträttade ärenden under förmiddagen. Men det är med andan i halsen och ett konstant Melkerfokus det fungerar hyfsat. När ska denna fas gå över?!

Maj Gaad.

Grattis broder!

Igår fyllde min älskade bror år - Grattis Patric!! Tyvärr var det lite för fint väder för att blogga om det i realtid.

Han har hursomhelst närmat sig mig åldersmässigt, bara för att få se sig omspurtad som vanligt i november. Storasyster verkar alltid vinna denna osmickrande tävling *hihi*

Nästa helg ska vi hem till min familj och mysa. Jag längtar efter det. Nu var det ett tag sedan. Igen.