fredag 24 april 2009

Händelserik timme

Nu måste jag varna för ett långt inlägg.

Mellan kl. 14 och 15 var jag en spillra av mitt forna jag. Jag hade bestämt mig för att passa på att handla på Willys innan hela Karlstad slutade sina arbeten. Tji fick jag. Att jag aldrig lär mig att det inte är några som jobbar över huvudtaget i Karlstad på fredagar!

Well. Innan jag ens kom fram till affären höll jag på att krocka. En ung kille tyckte det var läge att inte ha uppsikt åt vänster när han skulle göra en vänstersväng. Hade inte jag varit en sådan utmärkt (och förutseende) förare myself hade vi smällt. Efter ett bläng från min sida och ett skäms från hans, åkte jag vidare. Jäkla människor! Fattar de inte att man har barn i bilen?!

Framme vid affären. Kaos. As usual. Folk som kör mot pilars riktning på parkeringsplatsen trots att de är ritade på marken. Men det är klart. Är man mellan 90 och döden har man antagligen ett grodperspektiv och missar helt enkelt denna FETA pil. Eller en ren jäkla tävlingsinstinkt där man bara ska ta den lediga platsen innan någon annan.

Väl parkerad, kundvagnsförsedd och Melkerpreparerad styr jag kosan mot entrén. Då bestämmer sig Melker för att börja skrika. Inte något missnöjt skrik. Nejdå. Han var helnöjd. Skrek sig bara hes *gulp* Senare var han dock bara nöjd om jag bar honom. Nio kilo blir rätt tungt efter ett tag...

Svettningar. Förbannelse. Frustration. You name it. Det gör inte saken bättre när människor runt omkring hyssjar honom. Vad fan! "Oj, menar du att han skriker? Det hörde jag inte. Tack för påminnelsen!" säger jag och vinkar glatt till killen. No way.

Min glädje just nu är att jag är en flitig användare av självscanning. Ingen kö. Inget strul. Precis vad jag och Melker behöver! Om nu inte datorn bestämmer att jag ska kontrolleras just denna gång. Murphy... Men tjejerna i kassan är så hjälpsamma och Melker blir för ett ögonblick alldeles tyst, lägger huvudet på sned och bränner av sitt allra gulligaste leende. Personalen som strömmat till är alldeles fascinerade över denna underbara unge. Kan man vara annat? De har uppenbarligen inte varit oss i hasorna under själva handlingsmomentet och imponerats av hans röstresurser ;)

Godkänd. Inpackad i bilen och fortfarande lite småirriterad på Melker. Nu kommer snart två ev. krocktillfällen utspelas inom loppet av 10 minuter. En gôbbe kollar inte döda vinkeln (som är jag) varpå jag hänger mig på tutan. Var dock inte oroliga - jag förutsåg återigen att detta skulle hända. Antingen är jag Saida eller så lyssnade jag noggrant på trafikskolans lektion om riskbedömning. Snarare det senare (eftersom borttappade saker aldrig dyker upp här).

Som grädde på moset gör en ung tjej en omkörning av cyklist I HÖGERKURVA*. Jag var ouppmärksam i en halv sekund. I know. My mistake. Men inte fan ska hon köra på min vägbana! Eller?

Med undantag för en kärring som backade mot trafiken var vi hemma med halmen** och nu väntade lite kojbygge på altanen och några minuter i solen. Sådär, då kan helgen börja! Och min irritation mot Melker var som bortblåst. Jag älskar ungen! Och pulsen slår normalt igen.

Hur var er dag?

*Hon var inte ens närvarande på riskbedömningslektionen!
** Tack farmor :)

Myskväll

Fredag innebär mys med stort M och efter att ha spenderat seneftermiddagen i solen på altanen var det dags för lite mat. Kebabbitar, en fräsch sallad och lite vin var pricken över det berömda i:et. Efter maten sjöng jag och Melker lite sånger vi lärt oss på öppna förskolan och rytmiken.


Melker fick smaka lite majskrokar ikväll också. Mums filibabba! Som synes går det alldeles utmärkt att använda pepparkaksgubbe-outfiten även i april :) Den fungerar finfint som pyjamas *hihi*



Erik var ute i trädgården och provade de olika närbilds-funktionerna på vår systemkamera. Här har ni några fina bilder - den första illustrerar en knopp på vinbärsbusken och den andra visar en av björkstammarna på vår tomt.



Vårtecken




Vackra vitsippor fångade med min mobilkamera nu i veckan.

onsdag 22 april 2009

Ute och cyklar


Idag tog vi den otroligt efterlängtade premiärturen och jag ville aldrig sluta cykla. Vilken fantastisk tillställning! Vi inledde med att cykla ikapp med pappa Erik som var ute på sin joggingrunda. Melker sa ingenting. Han var bara totalt fascinerad. Och tyst. Det här var nog hans grej - tänk så mycket att titta på*. Jag ska skaffa en hjälm till mig också, tänkte jag... så man är en bra förebild. Här nedan ser ni en close-up på Melker i sin hjälm :)



* Om man bortser från min bak.


Gungeligunga

Igår var vi en sväng förbi lekparken i det gråkalla vädret. Melker fick för andra gången i sitt liv prova gunga. Det var skoj ett tag iallafall - se själva!

tisdag 21 april 2009

High Five!


Jag tror att jag lärt min son göra high five. Nödvändigt? Kanske inte - men skoj :) OM nu någon skulle råka titta på mitt ansikte, så har inte Erik målat mig med Falu rödfärg. Jag har joggat. OK ;)

Öppna förskolan

Igår var vi på Öppna förskolan i Skåre för första gången och både Melker och jag stortrivdes!! Förskolläraren var helt underbar och Melker kröp in mitt i smeten med barn och satte sig och lekte med (och smakade på) allt han kom åt *s* Allra roligast var nog att ställa sig upp emot ett av de lite högre leksakstornen.

Melker mitt i smeten

Han tog för sig, men var ändå hänsynstagande gentemot de andra barnen. Han lekte lugnt och stillsamt med leksakerna och ville hela tiden prova nya saker. Rutschkanan var skoj! Trots att de andra barnen försvann iväg till andra rum eller matbordet satt Melker snällt kvar och sög på en hammare eller lekte med en plastanka på hjul.

En god hammare

Melker och ankan


Det värmde mitt mammahjärta att se Lilleman interagera. Vi kommer helt klart gå tillbaka!