I onsdags bar det iväg till nabolandet Norge för lite Skid-VM och mys på tu man hand!
Melker fick vara hos farmor och farfar, så honom gick det ingen nöd på. Han åkte skoter, spark, pulka, lekte med bilar, läste böcker och gud vet allt, så han var mer än nöjd :)
Hans föräldrar checkade in på Park Inn Radisson i centrala Oslo och var superladdade inför torsdagens individuella sprint. Eftersom vi vet att Oslo är världens dyraste stad tänkte vi äta lite "lätt" (=billigt) så vi tog en varsin bagle och dricka. Tvåhundra modiga kronor kostade den oss.
Kanske var det därför en ekonomisk skänk från ovan att Erik blev magsjuk på kvällen, så att vi blev kvar på hotellrummet och åt medhavd risifrutti och banan! Skämt åsido... Skid-VM kändes hotat. Skulle vi kunna se den dagen efter eller skulle vi behöva åka hem?!
För er som bryr er lite om Erik kan jag säga att magsjukan var som bortblåst på morgonen, så vi antar att det var den där jävla bageln han åt - kostar det så smakar det?
På pigga ben tog vi trikken upp till Holmenkollen och konstaterade ganska snart att det var fler än vi som tänkt se sprinten - typ en miljard norrmän! Bland kobjällror, lusekoftor och norgeflaggor gick ett något försynt par med en liten svensk flagga.
Men jublar bäst som jublar sist - I dare you!
Vi såg det på plats! Och viftade lite extra med flaggan på vägen hem *fniss*
Melker fick vara hos farmor och farfar, så honom gick det ingen nöd på. Han åkte skoter, spark, pulka, lekte med bilar, läste böcker och gud vet allt, så han var mer än nöjd :)
Hans föräldrar checkade in på Park Inn Radisson i centrala Oslo och var superladdade inför torsdagens individuella sprint. Eftersom vi vet att Oslo är världens dyraste stad tänkte vi äta lite "lätt" (=billigt) så vi tog en varsin bagle och dricka. Tvåhundra modiga kronor kostade den oss.
Kanske var det därför en ekonomisk skänk från ovan att Erik blev magsjuk på kvällen, så att vi blev kvar på hotellrummet och åt medhavd risifrutti och banan! Skämt åsido... Skid-VM kändes hotat. Skulle vi kunna se den dagen efter eller skulle vi behöva åka hem?!
För er som bryr er lite om Erik kan jag säga att magsjukan var som bortblåst på morgonen, så vi antar att det var den där jävla bageln han åt - kostar det så smakar det?
På pigga ben tog vi trikken upp till Holmenkollen och konstaterade ganska snart att det var fler än vi som tänkt se sprinten - typ en miljard norrmän! Bland kobjällror, lusekoftor och norgeflaggor gick ett något försynt par med en liten svensk flagga.
Men jublar bäst som jublar sist - I dare you!
Vi såg det på plats! Och viftade lite extra med flaggan på vägen hem *fniss*
Längst ner vid "spelargången" satt vi och fick se all världens bra (och mindre bra) längdskidåkare passera två decimeter ifrån oss.
Här tränar svenska herrarna under onsdagen inför torsdagens sprint. Självklart var vi på plats och såg detta också!
Time for start - damernas sprintkval!
Sedan blev det för spännande, så kameran åkte inte fram igen förrän lagom till blomsterceremonin ;)
Hoppbacken i Holmenkollen
2 kommentarer:
Verkar har varit en härlig bortavistelse trots magsjukan. Välkomna hem igen! Kram
Förstår att det var spännande!! Otur med magsjukan... Kul att få uppleva de stora giganterna på nära håll! Men är verkligen hoppbacken sååå brant?! Eller är det så att fotografen har magsjukan och böjer sig framåt?/kram
Skicka en kommentar