måndag 5 juli 2010

Jorå

Vi rör oss så sakteliga neråt på skalan - detta trots noll motion! Och då räknar jag inte alla meter jag ränner efter Lilleman. Det är ju gratis :) Men hörrni, än är jag inte i mål.

Visst finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen som är mödan värd.



Hon visste vad hon pratade om, den där Boye.

2 kommentarer:

mamma sa...

Kul att se resultat i rätt riktning, då blir man nöjd! Viktigt är också att målen inte är för stora. De ska vara möjliga att övervinna! Sen kan man ju gradvis höja dem efter hur man känner att man orkar med...eller hur? Det viktigaste är väl i alla fall att det inte blir tråkigt och omständigt. Heja heja!
(jag står där då och då,
längs med din väg och hejar på)/kram

Melkers Mamma sa...

Tack kära mor!