onsdag 9 juni 2010

Lervälling

Idag har Melker och jag myst hela dagen. På eftermiddagen tog vi en tur till IKEA där vi hittade lite smått och gott... som vanligt *hihi* När vi svängde in på vår gata kom Sixten och hans mamma gående. Då gjorde vi sällskap till lekparken där den nya rutschkanan hägrade.

Efter lite lek åkte vi snabbt som ögat till affären för att köpa blöjor. Endast EN blöja fanns kvar i hushållet, så panik rådde. Och nej. Tanken att använda tygblöja kommer aldrig bli verklighet.

När vi parkerade bilen kunde vi, som vanligt, inte bara gå in. Melker vet att hans lilla cykel står i carporten och då måste han ta en repa med den. Denna lilla repa tog typ en timme. För på vägen såg vi flaggstänger, hundar, stenar, bilar och andra roliga saker.

Dessutom verkar Melker vara inne i en riktig trotsålder, då han blåvägrar göra som hans kära mor vill. I detta fall ville jag gå hem. Det ville såklart inte han. Han satte av mot lekparken igen. Denna gång gick jag åt helt andra hållet för att testa honom. Han fortsatte gå. Jag fortsatte gå. Myrsteg. Han stannade, grinade och tittade åt mitt håll. Jag sneglade mot honom och stannade. Han stod blickstilla... ända tills jag tog ett steg mot honom.

Run Forest! Run!

Lekparken fick alltså ytterligare ett besök av oss. Efter fem minuter började jag gå hemåt igen. Det sket Melker blanka fan i. Han satte sig i en vattenpöl. Som om jag bryr mig, tänkte jag. Han får väl sitta där. Han var iallafall nöjd. Min röst verkar filtreras bort alldeles utmärkt i hans öron, så det är ingen idé att skrika sig hes direkt.

När jag gått en liten bit vänder jag mig om och ser att han kladdar med hela handen i pölen och stoppar sedan sin lilla hand i munnen. Mmmmm... Först ignorerar jag det också (konstigt vad man silar kameler) men sedan rinner bägaren liksom över och jag går dit och lyfter med mig ungen hem.

Det var nog en rolig syn. Jag först med en bakåtvinklad arm vars hand håller i Melkers hand som gör allt för att bromsa framfarten.

Hur tror ni att det gick?

Mamma vann såklart. Tilläggas bör att detta är vardagsmotion jaevlar. Det lustiga är dock att jag inte tappar ett gram på att springa efter denna snabba vessla. Fan också. Inget får man gratis.

4 kommentarer:

Carin sa...

Tack för en trevlig stund i parken! Jag såg er på cykelturen, då hade han fastnad för något spännande i grannes häck. Kram

Melkers Mamma sa...

Haha, ja det var en tusenfoting :)

´Sofi sa...

haha...så där envis kommer inte mitt barn bli *haha

Melkers Mamma sa...

Ja, du Sofi... det är lätt att vara kaxig nu ;) Det var visst någon som skrattade åt mina elefantfötter innan Melker kom... skrattar bäst som skrattar sig *hihi*