tisdag 9 mars 2010

Melker & Lufsen

Melker har hostat mer eller mindre sedan strax innan jul. Han har dessutom haft typ en förkylning per vecka, varpå vi inte riktigt reagerat över hostan som sådan utan bortförklarat det som just förkylningshosta. Människor runt omkring oss har även sagt att det är väldigt vanligt hos små barn att ha denna hosta. Detta gjorde att jag inte rusade iväg till doktorn.

Men nu har den eskalerat å det kraftigaste och de senaste nätterna har han hostat så kraftigt att han nästan kräkts upp slemmet.

Idag besökte vi därför vårdcentralen. Där mötte vi en läkare jag sett lufsa runt i korridorerna vid mina tidigare besök där. Jag undrade vem denna människa var. Var han läkare? Assistent? Städare?

Det visade sig att han var läkare. Idag alltså Melkers läkare. Men jag skulle inte ha några förutfattade meningar, tänkte jag. Det var svårare än jag trott...

Vi inledde med att ta Melkers sänka. Den var normal. Skönt. Han var jätteduktig och blev mest irriterad över plåstret som skulle sitta på hans lilla fingertopp :)

Sedan lekte vi lite i lekhörnan och hörde inte när Melkers namn ropades upp av denna läkare. Han kan inte ha pratat speciellt högt för vi var bara tio meter ifrån honom. En sjuksyster uppmärksammade oss dock och vi började plocka ihop våra saker och gå emot den lågmälde läkaren... som nu vänt på klacken och börjat lufsa mot ett undersökningsrum. Vi följde snällt efter. Ska man inte ta i hand och hälsa?

"Stäng dörren efter dig" sade han som första mening. Sedan hälsade han med sitt efternamn. Det gör aldrig jag. Men jag är ju inte läkare.

Han ombad mig ha Melker i knäet så att han kunde lyssna på lungorna med stetoskopet. Det var kallt mot ryggen och Skrutt skvatt till lite och tyckte det var otrevligt. Det störde Lufsen.

"Kan han inte sitta stilla?"
"Oj, vad han låter!"

Eh, ja. Melker är ett litet barn på drygt 1,5 år... De sitter oftast inte stilla och de tycker oftast inte om att få kalla instrument mot kroppen hos en Lufs som är helt känslokall.

Well.

Han skriver ut Bricanyl och Betapred som ska bota Melkers luftvägsinflammation (bronkit). Sedan följer ett husförhör med Melkers mamma angående den långa hostan som nog borde ha kollats upp tidigare. Jag försöker svara honom och förklara att vi inte försummar vårt barn utan bara har avvaktat och trott att det inte var någon farlig hosta. Medan jag gör detta springer Melker runt i rummet och hittar allt från bläckpennor till glidslem.

Då börjar Lufsen prata om ordinationerna på de två läkemedel han skriver ut. Samtidigt sitter han med en kaffekopp tre centimeter från munnen, redo att dricka, men gör det aldrig.

Störande.

Dessutom skulle jag försöka "engagera" mig i hans eviga prat, fast jag hade fullt sjå med Melker och tänkte att det kommer att stå på medicinen hur man ska intaga den. Självklart svarade jag fel på hans fråga om antalet doser av just den ena medicinen, varpå han utbrister: "Nej, du får inte ordinera efter eget tycke. Lyssna på mig nu!"

Som att jag skulle höfta med stark medicin... Han kanske trodde det. Jag har ju trots allt inte visat mig från min bästa sida. Negligerat hosta och allt.

När vi väl var klara inne hos farbror Lufsen väntade nästa äventyr. Kön till apoteket. Som alltid verkar vara oändlig. För alla pensionärer i hela bygden ska tydligen hämta ut årsförbrukningar av sina mediciner när jag köar.

Och denna gång köade jag dessutom med en liten kille som inte är nöjd med att just köa. Han hittade på diverse bus och var allmänt rastlös. Can't blame him. Jag hade kanske inte delat ut visitkort från Kvinnojouren till gamla gubbar eller plockat om en hel varuhylla med ACO:s schampo och balsam, men det är ju valfritt ;)

Sjösvett och lätt stressad tog vi vägen förbi återvinnings-stationen. Frisk luft!

Väl hemma var Melker supertrött och fick med nöd och näppe i sig lite lunch innan han somnade. Det gjorde även hans mamma. För det frestar på att behöva uppsöka läkarvård. Oavsett vem det gäller...

Tydligen.

2 kommentarer:

Linda sa...

Vi har gjort samma - men Hildur är kärnfrisk trots att hon hostat som en dåre och kräkts upp alla mat nu inte ätit på en vecka. Vi tillbringade 4 timmar på akuten igår. Får reda på idag om det är någon anledning till den långvariga hostan, men verkar inte så. Idag har hon ätit 3 skedar yoghurt.
Det är inte lätt med de små - och du har inte negligerat ditt barn! Herregud vilka dårar!

Therese sa...

Hi, hi Lufsen är sannerligen ingen dröm att möta, men hoppas M blir bättre nu! KRAM