Stackars, stackars liten...
Så blek och medtagen har jag aldrig sett min son.
Melker hade en rejäl magsjuka men vi hoppas, hoppas, hoppas att han är på bättringsvägen nu. Han har ätit fast föda (om än lite) samt druckit fullkornsvälling, för majsvällingen vägrade han komma i närheten av. Lite saft och smoothie har också slunkit ner ganska lätt.
Men...
Imorse drack han väldigt mycket vatten. Han var enormt törstig. Instinktivt vill jag ta bort flaskan från honom så han inte dricker för hastigt och för mycket. Men han gallskriker och vill ha mer. Mammahjärtat gör ont och han får mer vatten.
Ett tag senare kaskadspyr han upp ALLT.
Here we go again, tänkte jag. Men det har faktiskt gått bra idag och nu sussar han sött efter 200 ml fullkornsvälling. Hoppas han får behålla det också. Då är vi hemma med halmen, som farmor skulle säga. Det måste vi vara. För nu börjar det bli tråkigt med konvalescensen.
Han är lite varm, men fantastiskt mycket piggare efter den nyvunna energin. Nu känns han nästan som vanligt. Men jag måste erkänna att det faktiskt har varit ganska mysigt med en liten Melker som vill vara nära, som kryper upp i knät och somnar, som vill ha vällingen i min famn för att sedan somna. Både en och två tårar har fällts av ren och pur kärlek till det underbara lilla barn som valde oss.
Så blek och medtagen har jag aldrig sett min son.
Melker hade en rejäl magsjuka men vi hoppas, hoppas, hoppas att han är på bättringsvägen nu. Han har ätit fast föda (om än lite) samt druckit fullkornsvälling, för majsvällingen vägrade han komma i närheten av. Lite saft och smoothie har också slunkit ner ganska lätt.
Men...
Imorse drack han väldigt mycket vatten. Han var enormt törstig. Instinktivt vill jag ta bort flaskan från honom så han inte dricker för hastigt och för mycket. Men han gallskriker och vill ha mer. Mammahjärtat gör ont och han får mer vatten.
Ett tag senare kaskadspyr han upp ALLT.
Here we go again, tänkte jag. Men det har faktiskt gått bra idag och nu sussar han sött efter 200 ml fullkornsvälling. Hoppas han får behålla det också. Då är vi hemma med halmen, som farmor skulle säga. Det måste vi vara. För nu börjar det bli tråkigt med konvalescensen.
Han är lite varm, men fantastiskt mycket piggare efter den nyvunna energin. Nu känns han nästan som vanligt. Men jag måste erkänna att det faktiskt har varit ganska mysigt med en liten Melker som vill vara nära, som kryper upp i knät och somnar, som vill ha vällingen i min famn för att sedan somna. Både en och två tårar har fällts av ren och pur kärlek till det underbara lilla barn som valde oss.
Blek och sliten i pappas famn under lördagskvällen...
1 kommentar:
Stackars liten!! Skickar friskkramar till er! =) Kram
Skicka en kommentar