lördag 24 oktober 2009

Why, oh why...

... tror jag VARJE gång att det ska fungera att ha Melker med på shopping?!

Igår eftermiddag gjorde jag det igen. Drabbades av den där positiva myskänslan. Klart att grabben och jag ska slå ihjäl lite tid på Bergvik. Men jag glömmer en ganska väsentlig del. Han tycker aldrig att det är roligt.

Samma visa igår.

Det har hänt vid typ två tillfällen att vi kunnat genomföra en riktigt trevlig och framför allt avkopplande shoppingrunda. Nu blev det som vanligt. Go och glad... ända tills vi går in i den första affären. Då har han tydligen ett uppdämt behov av att testa akustiken. Å det grövsta. Och jag trycker in nappen i munnen på honom i hopp om att den ska dämpa det värsta.

Han kommer nog aldrig sluta med napp.

Jag plockar av honom ytterkläderna så att han inte ska dö av värmeslag. Det kan ju vara en orsak till humöret, menar jag. But no. Han är liksom bara GRINIG! Och jag kan bara önska att min son var lika lugn som "alla andra" ungar.

Men så är det inte*. Ändå tänker vi pröva lyckan idag också. Nu i sällskap av pappa Erik. Är vi totalt hjärndöda?! Maybe.


* Jag vill understryka att jag ÄLSKAR mitt barn villkorslöst och är underbart glad att ha honom i mitt liv. Det hoppas jag alla förstår. Lite irriterad måste man dock få bli. Och det blir jag.

Inga kommentarer: