fredag 20 februari 2009

Pessimist uti fingerspetsarna

Och tragiskt nog verkar det oftast finnas fog för det. Idag stundade den tandoperation jag fasade för. Visdomstanden skulle ut.

Efter lite pep-talk, min ipod laddad med musik, lugnande medel och bedövningssprutor i mängder var jag äntligen beredd. Allt gick bra. Förutom att roten INTE ville ut. Tandläkaren blev mer och mer svettig och lite förbannad nästan. Han försökte in i det sista, men kunde inte rå på den.

Remiss till käkkirurgen på CSK istället. Fan. Nu ska allt förberedas igen. Dessutom ska jag försöka hinna läka lite tills det är dags. Dubbel konvalescens alltså. Människor runtomkring mig som måste ta ytterligare semester/vabba för att kunna hjälpa mig.

What to do?

Jag kan glädjande nog säga att jag iallafall är bäst på något: att ha den mest svårutdragna tanden min tandläkare hade varit med om. Alltid nåt.

Nu ska jag vila. Försöka.

4 kommentarer:

Carin sa...

Din stackare! Massor av piggelinkramar från oss

Anonym sa...

Usch, tandläkare är aldrig kul! Tack för titten på min blogg. Jag gick ju också på KAU... Vilka år? Hmm.. feb 2005 var jag klar... Vilken inriktning gick du? Det är ju lite folk... Var bor du? Jag bor i skogen i norra Värmland:) och läste "hinder och möjligheter".

Melkers Mamma sa...

Carin: Tack för kramen!

Anonym sa...

Du är stark syrran =) Tänker på dig! Puss