Jag vet inte, men får prova på det snart iallfall...
Här kommer historien som föranleder den ovanstående frågan: Jag tyckte att jag varit duktig som jobbat ihop en liten buffert efter diverse löner och kvarskatt, men det ville min chef råda bot på. Hon ringde i måndags och sa att jag fått en månadslön för mycket under sommaren(utspritt under flera månader). Hon tar på sig misstaget eftersom hon aldrig skickade mina korrekt ifyllda papper till lönekontoret, men oavsett så ska pengarna betalas in så snart som möjligt - HALLÅ?! Vilken "tur" att hon ringde så tidigt i månaden (8:e) så att jag hade i princip hela lönen kvar - trodde hon ja! Hon bor inte i villa i Karlstad med höga omkostnader, ett litet barn vars dop vi snart ska ha, två bilar som kostar etc.
Normalt sett är det inga problem med dessa kostnader, eftersom jag har en hyfsat bra lön och min sambo har en mycket bra lön, men varifrån får chefen den tanken över huvud taget? Att jag skulle ha en nettolön kvar när alla räkningar är betalda? Dessutom undrade hon om jag inte reagerat på att jag fått för mycket i lön. Eh, nej! Jag antog att allt var OK eftersom jag fyllt i alla nödvändiga papper och har lite annat att tänka på än att studera lönespecifikationen...
En kär vän hade upp denna fråga tidigare: blir man lycklig av pengar. Jag vet iallafall att jag inte är riktigt lika lycklig utan pengar eftersom avsaknaden av dem får magen att värka. Efter ett smärre gråtanfall idag (där jag kände mig värdelös som inte har råd att göra något, inte ens köpa mig ett par byxor som jag är i stort behov av efter graviditeten) tröstade min sambo mig och sa alla ord jag verkligen behövde höra. Jag VET att vi är två som lever tillsammans och att vi hjälper varandra av kärlek och omsorg i livets alla stunder, men det är svårt att bortse från att det är JAG som är pank och att det inte känns bra i MIN själ.
Jag har alltid varit mycket för rättvisa och har svårt som det är att inte kunna dela upp allt ekonomiskt som vi brukade göra innan jag gick på mammaledighet, men jag MÅSTE förstå att jag gör ett viktigt jobb med Melker just nu och att Erik får tjäna pengarna. Apropå det, så stör det mig att man vill putsa till jämlikhetssiffrorna mellan föräldrars barnledighet, men att man samtidigt inte gör något åt löneskillnaderna...
Nåväl, jag ska inte gräva ner mig för det här. Livet är alldeles för bra för att förbise pga detta! Jag har en underbar sambo och en om möjligt ännu mer underbar son. Vi har varandra och det är det viktigaste. Älsklingen ringde nyss hem till "sitt hjärta" bara för att höra hur det var med mig. Sådant räknas! Mer än alla pengar i hela världen. Var det någon som förstod detta osammanhängande inlägg så gratulerar jag er *s* Behövde nog få skriva av mig lite, tror jag. Terapi-blogga, liksom :)
1 kommentar:
Jag förstod ALLT! Och visst hjälper det att skriva av sig... men allt kan man visst inte skriva om... berättar sen!
KRAAAM
Skicka en kommentar