måndag 30 november 2009
Stor dag i litens liv
Efter en trevande inledning på mammas arm fann han sig snart i situationen och lekte både själv och med de andra barnen. Vi blev rundvisade och informerade om rutinerna. Det var så mysigt att se deras förberedelser inför Lillemans ankomst. Bordsplaceringar, klädfack och sovställe - alla märkta med hans namn :) Och barnen visste redan att Melker skulle komma dit. De frågade efter honom. "Var är Melker?" Såååå sött!!
Han är yngst på avdelningen. Hittills. Nästa vecka kommer Sixten också - skoj!
Vi fortsatte vidare till BVC för 1,5-årskontrollen. Han klarade de flesta momenten, men är (som väntat) tidigare med motoriken än talet. Han hade ökat längdmässigt till 81 cm (+1) men minskat i vikt till 10 465 g (-170). Detta beror på magsjukan han hade för två veckor sedan. Matintaget är sig inte likt efter det. Ingen direkt orsak till oro, tyckte barnläkaren, men vi ska ändå tillbaka snart för hans MPR-spruta och ska då kolla vikten igen.
En annan hade ju varit överlycklig för en viktnedgång ;)
En stor dag är till ända. Mamma trodde att Lilleman skulle somna ovaggad, men icke. Mycket att bearbeta antagligen. Doing while playing.
torsdag 26 november 2009
Familjebus och mattrubbel
Vi var där i flera timmar och provade på det mesta av utbudet. Melker fullkomligt ÄLSKAR den långa rutschkanan. Eftersom han är lite för liten för att åka den själv, får mamma eller pappa åka med. Inte oss emot :)
Vi lekte i bollhav, spelade fotboll, klättrade och studsade. Dagar som dessa lever man opp ordentligt :) Här kommer lite bilder som illustrerar vår barnslighet:
Redo att åka!
Hej vad det går!
Mamma trotsar höjdskräcken
Detta fascinerade Melker!
För övrigt kämpar vi med Melkers ätande som inte är sig likt sedan magsjukan. Han har fått för sig att inte äta mat. Ibland går det jättebra, men oftast inte. Efterrätt, mellanmål och frukt går bra, men inte mat. Han blir VANSINNIG när vi försöker mata honom. Helst vill han äta själv, men det är inte alltid det smidigaste tycker mamma och pappa...
Dessutom håller han antagligen på att få fler tänder. Ingen bra kombo. Eller kanske rentav anledningen? Jag hoppas att vårt forna lilla matvrak vänder denna negativa mattrend inom kort. För hans skull. Och för vår skull.
Nu sitter han i spjälsängen och läser högt :) Jag lämnade lampan tänd och dörren öppen. Han är nämligen lite rädd för stängd dörr och mörker emellanåt. Detta är alltså ett försök att invagga honom i någon slags trygghet. Med en öppen dörr verkar han känna sig mer säker... och det är det viktigaste!
* I jämförelse med i måndags då vi tänkte fira en del av min födelsedag där.
onsdag 25 november 2009
Tävlingsdags!

tisdag 24 november 2009
One down, two to go
Lustigt nog blev han först ut i familjen. Han som inte ens skulle ta sprutan! Jag som däremot har pratat om denna spruta i en månads tid har fortfarande inte tagit den.
Men imorgon tänkte jag att det skulle smälla. Både för mig och Lilleman.
måndag 23 november 2009
Födelsedagen
Min 30-årsdag.
Och jag hade inte velat ändra på något... annat än vädret, då. Men inte ens det fick mig på dåligt humör ;) Jag bara konstaterade att det stormade och regnade.
Jag har idag uppvaktats på sängen, i radion, via telefon, sms och datorn, med blombud samt av grannar. Jösses Amalia, vilken uppståndelse!
Men dagen började med uppvaktning på sängen. Jag fick en otroligt fin present av min älskade sambo. Den värmer verkligen ett sjukskrivet hjärta... Och Melker hade tydligen köpt en liten gåva till mig han också - snälla, lilla, rara, underbara Melker har lärt sig shoppa :) Han verkar vilja att mamma ska lukta gott *hihi*
Min plan för dagen var att leka och busa med Melker och Erik på Leklandet. Change of plans, though. Leklandet har tydligen stängt på måndagar. Trist... Men vi tog en tur ner på stan istället. Där blev det en myslunch :)
Under eftermiddagen dök några grannar upp och vi kalasade ordentligt med bullar, kakor och tårta. Det var överraskande och väldigt trevligt!
Kvällen avslutades med räkor, vitt vin och långfilm med min älskling. Inte helt fel ;)
Sammantaget denna helg och födelsedag, kan jag inte nog understryka vilken fantastisk familj och vilka fantastiska vänner jag har! Tänk att så många vill fira lilla mig på min ganska stora dag...