Vi har därför påbörjat nedtrappningen av nappanvändandet, samt pratat om tomten, raketer och grisarna i Mariebergsskogen. Så fort Melker ser en gris (i en bok) så sätter han nappen intill trynet och säger tottenn giisen. Ja, grisen ska få tutten sen, säger jag med en positiv röst (jo, jag kan faktiskt låta positiv om jag sätter den sidan till *hihi*). Itte, säger han då reptilsnabbt och vänder nonchalant bort huvudet från mig som för att markera att det minsann är han som bestämmer.
Tror han.
Vi lär bli varse...
Jag som vanligtvis ger efter för hans nappbehov, hörde mig själv vara obarmhärtig vid dagishämtningen idag. Neej, den finns inte i väskfacket (som vanligt). Den får du när du ska lägga dig. Efter lite skrik och gråt verkade han finna sig i det.
Att jag sedan lyfte såväl flaggor, bussar och traktorer till skyarna på vår promenad torde ha att göra med operation avledningsmanöver att göra.
And I made it *ler*
Han fick nappen när han skulle lägga sig (alldeles för sent - igen) och det kändes bra att hålla sitt löfte.
Men... imorgon är en annan dag. Eller iallafall en ny. Vi får se hur det slutar.