Melker har kommit in en ny fas, som det så vackert heter. Men vackert är det inte! Han spårar ur fullständigt bara han anar att han ska lägga sig. Redan vid vällingkoket börjar han storgråta och klamra sig fast vid en. För att inte tala om vad som händer när han väl druckit upp vällingen och inser att det verkligen är allvar - han ska sova och vi försvinner ifrån honom. Gallskrik, krokodiltårar och svettningar i mängder. Det är hjärtskärande :(
Jag vet att man enligt alla "know how"-böcker ska trösta barnet snabbt och sedan gå. Inte ta upp honom och torka bort krokodiltårarna samtidigt som man vyssjar honom till olika barnsånger. Jag är dock en sucker* och har jättesvårt att se mitt barn gråta. Både jag och Erik var hos honom ett bra tag innan vi lämnade rummet för ett nytt sovförsök.
Han skrek både länge och väl, men det började bli glesare mellan intervallerna. Vem skulle inte bli trött? Till slut tystnade det. Jag har inte tordats titta till honom än. Han borde sussa sött. Lilla skrutten...
*Om man nu tycker att det är att vara en sucker.
Jag vet att man enligt alla "know how"-böcker ska trösta barnet snabbt och sedan gå. Inte ta upp honom och torka bort krokodiltårarna samtidigt som man vyssjar honom till olika barnsånger. Jag är dock en sucker* och har jättesvårt att se mitt barn gråta. Både jag och Erik var hos honom ett bra tag innan vi lämnade rummet för ett nytt sovförsök.
Han skrek både länge och väl, men det började bli glesare mellan intervallerna. Vem skulle inte bli trött? Till slut tystnade det. Jag har inte tordats titta till honom än. Han borde sussa sött. Lilla skrutten...
*Om man nu tycker att det är att vara en sucker.